Visningssöndag

En regnig söndag passar ganska bra att utnyttja till att gå på husvisningar. Fyra hus hann vi med, även om det bara var Andreas som verkligen hann in på se två sista. Barnen tyckte inte att det här var nåt kul sätt att tillbringa en ledig dag så de ville vara kvar i bilen så vi turades om att gå och kika. De två första husen var jättefint och dyrt och ganska litet (det första) och rätt fint och billigt men hade fukt och lätt mögellukt i källaren (det andra).

Hus nummer tre hade ingen tomt, mer än några små uteplatser och en väldig massa berg och hus nummer fyra var ett radhus med trevligt läge, bra planlösning och en himla massa jobb att göra.

Undrar om jag nånsin kommer att få en bra känsla i magen när jag går in i et hus på en visning, eller om jag alltid kommer att känna att ”jo, det här var ju fint, men…)?

Hon, han och hen. Om pojkar och flickor.

Idag rensade jag lite i den stora posthögen som blivit liggande hemma på köksbordet. Där fanns Ikea-katalog, några tidningar, reklamutskick från bokklubb, lönespecar från de senaste tre månaderna samt en HM-katalog med barnkläder för hösten.

Jag gav den till Axel och sa i förbifarten att han kunde få titta i den innan jag skulle slänga den, bara för att se om han såg nåt som han gillade. Han är rätt kräsen när det gäller kläder, tycker att mycket är fult och tråkigt. Han tycker om färger, det ska inte vara för dystert, som de flesta barn kan jag tänka mig.

Han började bläddra i katalogen och det första han pekade på var en vit klänning med svarta hjärtan. "En sån vill jag ha!" sa han bestämt. Han kollade vidare och på nästa sida pekade han på en tröja med Hello Kitty-tryck samt en kjol, också den med Hello Kitty. "Men det där är ju en kjol, för tjejer" sa jag. "Men jag vill ha den."

Jag brukar prata om att jag tycker att det är sorgligt att vi uppfostrar våra barn rätt in i färdiga könsroller. Vi behandlar pojkar och flickor olika och premierar olika saker; kommunikation för flickor, fart och fläkt för pojkar. Inte nödvändigtvis för att vi tycker att det är rätt, utan eftersom det är så samhället ser ut och vi lever i samhället och lär det vi lever. tycker som sagt att jag är medveten, men lyckas för den skull inte bättre än nån annan, jag köper boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 och klappar mig lite nöjt på axeln för det, men inte fasen är jag särskilt öppen för 100 möjligheter ändå.

Jag brukar tycka att det där med "hen" är rätt fånigt, jag tror jag har missat en stor del av debatten, men jag kan inte påstå att jag är så sugen på att börja använda hen istället för han/hon. Men nu börjar jag fundera på om det kanske inte skulle vara bra om vi införde könsneutrala ord ändå. För varför kan inte min son, som inte ens är 5 år, få ha klänning om han tycker att det är fint? Varför kommer jag inte köpa det åt honom, fast jag tycker att det är så viktigt att inte uppfostra barnen som enbart tjejer eller enbart killar? Det stör mig att jag inte är stark nog att låta honom ta på sig en klänning. Är jag orolig att han ska bli retad på dagis? Jag borde istället vara glad och stolt över att han vet att klänning är för tjejer, men han struntar i det, han har ännu inte lärt sig att det är lite "sämre" att klä sig som en tjej, om man är kille.

Ja, jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här inlägget. Jag vill att han ska kunna ha rosa klänning på sig om det är det han allra helst vill. Det finns så mycket tid i livet för honom att lära sig att han ska sitta bredbent, att det är nåt dåligt att "kasta som en tjej" och att män är duktiga när de är pappalediga i fyra månader. Kan han inte då få ha de här åren att ha rosa om han vill, älska Hello Kitty och gilla att både dansa och sparka boll? Men tyvärr, jag kommer nog inte gå förbi H&M imorgon och köpa en vit klänning med svarta hjärtan i storlek 122.

Hämta två

Två gånger den här veckan har jag så återigen hämtat barn på dagis. Två barn den här gången. Det kommer nog bli en helt annan grej än att bara hämta Axel. Två viljor att ta lyssna på, två humör att ta hänsyn till och två olika behov. Eller tre, med mig...

I tisdags hämtade jag tom tre barn när Axels kompis följde med. Idag gick vi till bibblan och lånade en massa böcker och passade också på att fika. Dumt strax före hemgång och middag i och för sig, men gott och mysigt!

Jobbigt på jobbet

Vi har som sagt haft en riktigt bra helg. Skönt sommarväder, träffat både familj, släkt och kompisar, ätit gott, hunnit städa lite välbehövligt hemma och spana in ett par hus. Inte dumt. Men helgen började inte så bra för jag hade en riktigt sopig dag på jobbet i fredags.

Vi har två nyanställda som  börjar imorgon, men vi har egentligen inte plats för dem, rent rumsligt, i alla fall inte i vår korridor där resten av enheten sitter. Det finns lediga reservrum i en annan  korridor, men jag vill helst inte dela upp enheten så eftersom jag har dåliga erfarenheter av det tidigare, Istället föreslog jag en annan lösning som skulle innebära att vi tränger ihop oss något samt att vi får utnyttja ett av de "tysta" rum som finns i korridoren. De rummen är avsedda för kortare möten och telefonsamtal för den enhet som sitter i öppet landskap bredvid oss. I utbyte mot det rum som vi då skulle ta av dem så skulle man kunna göra om ett annat utrymme, fd förråd utan fönster, till ett tyst rum. Bra förslag  tyckte jag själv.

Först fick vi ok till det, men sen i fredags morse så fick vi veta att det inte alls skulle gå, och efter mycket tjafs fram och tillbaka så slutade det hela med att våra vaktmästare vägrade hjälpa mig att flytta skrivbord och övriga möbler till den plats som vi skapat i vår korridor, bara för att de menade att vi istället borde använda det reservrum som finns. Min chef sa ok, min avdelnings lokalansvarig sa ok, verkets lokalansvarig sa ok, men vaktis säger nej! Jag var så himla arg, och frustrerad, och arg, att jag började grina. Det har jag aldrig gjort på jobbet förut. Som tur var gjorde jag det inte så att de såg, men jag kände mest bara för att gå hem och skita i alltihop. Det kunde jag ju tyvärr inte göra, så vi fick helt enkelt flytta möblerna själva (ett höj- och sänkbart skrivbord är rätt tungt...), och eftersom det nu var så sent så hann jag inte heller fixa telefoner, nätverkskoppling, skrivbordslampor etc. Det känns så himla trist, och dåligt, att inte ha fixat nåt när någon kommer ny. Känns inte alls bra. Nu får jag väl ändå vara nöjd att de har varsitt skrivbord, och ettt rum i anslutning till resten av enheten. Själv får jag flytta till en plats i grannenhetens öppna landskap... Känns ju inte optimalt, men men... Jag bryr mig egentligen inte själv så mycket, jag kommer inte att hamna så jättelångt bort, men inte heller mitt bland övriga som tidigare.

I alla fall var jag helt svettig och slut och sur och arg och ledsen när jag kom hem i fredags. Tur att jag då fick god mat, lite vin, efterrätt, gosa med fina barn och sen bara slappa i soffan.

Nu känns det sådär inför imorgon måndag. Jag måste vara på jobbet tidigt för att hinna färdigställa deras introduktionsschema (eftersom jag inte hann göra nåt riktigt jobb alls i fredags utan bara höll på att flytta, packa och bråka med vaktis), köpa blomma (fast det kan nog nån annan göra), flytta min dator, få service desk att installera deras datorer, hoppas på att nån har lyckats gräva fram en tillräckligt lång nätverkskabel, fundera på hur jag själv vill introducera dem till enheten samt beställa flyttstädning av det rum (mitt gamla) där de ska sitta.  Det blir skönt när dagen är över imorgon, så fort veckan är i full gång så kommer det nog att kännas bättre.

Men sooov då!!!

Elin sover riktigt dåligt den här sommaren. Både på dagen och natten. Hon vaknar tidigare och tidigare på morgnarna, idag härliga 05.43, och vägrar somna om. På dagarna sover hon oftast 40-60 minuter, vaknar sedan och kan ibland somna om så att det totalt blir 1 timme och 20-30 minuter. Hade väl varit helt ok som dagslur on hon inte sovit alldeles för lite på natten... Eftersom hon är så trött så blir hon rätt pipig förstås och det är vi ju verkligen inte vana vid när det gäller henne.

Vet inte hur vi ska komma till rätta med det? Vi har rätt mörkt i sovrummet, inte kolsvart kanske, för trots mörkläggningstyg så finns alltid nån liten springa där ljus sipprar in. Funderar på att börja ge gröt på kvällen igen (inte för att hon egentligen verkar hungrig direkt när hon vaknar, men bara för säkerhets skull...) och kanske börja sova med henne i lilla gäststugan, bara för att bryta trenden. I och för sig åker vi ju härifrån om ett par dar så då bryter vi ju ändå, men jag pallar inte korta nätter och gnälliga dagar. Kanske inte bara Elins fel att jag är trött iofs, igår kunde jag inte sova. Alldeles för varmt, och dessutom myggigt. Jag gick upp en sväng vid halv ett, la mig sen igen men somnade inte förrän två. Då är man inte redo att stiga upp klockan sex...

Twombly, Rydberg och Gino

På fredagen så tog jag mig, i sällskap med Annika, äntligen iväg till Moderna Museet för att gå på utställningen Turner, Monet, Twombly - Sent måleri.

När jag var liten, eller sisådär 12-13 i alla fall, så var jag väldigt förtjust i Monet, särskilt hans mest kända näckrosmålningar som jag såg både på Musée D'Orsay och Musée L'Orangerie i Paris. Jag hade en plansch ovanför sängen och tyckte att målningarna var ungefär det vackraste som fanns. Sedan dess har jag tröttnat en smula på såväl näckrosor som Monet, men nu kände jag ändå att det var dags att se hans måleri igen. Och Turner brukar jag tycka om, i alla fall målningarna utan människor, jag tycker att han är bättre på att måla enbart landskap, hav och solnedgångar än båtar och människor. Det räcker liksom med vatten, luft och väder! Det är ju inte för intet som han brukar kallas Ljusmålaren.

Twombly var en positiv överraskning. Jag hade aldrig sett någon målning av honom, inte ens hört talas om honom. Han är mycket senare än de övriga, han dog så sent som förra sommaren. Hans målningar är också väldigt annorlunda, tycker jag. Stora, ibland färgsprakande, ofta svart-grå-vita, nästan graffiti-liknande. Skulle inte tacka nej till någon väl vald på en vägg här hemma.

Efter museet gick vi till Riche för middag och vin. Biff Rydberg är ju alltid fantastiskt gott, så även nu, och en helt fantastisk Gino efter det fick avsluta kvällen.

Gungar själv

Gick till parken en sväng i förmiddags och träffade A och lilla L. Axel och hon lekte och busade och jagade varann hela tiden, men Elin gick mest runt och var lite off. Men det var rätt kul att gunga själv på gunghästen. Lite svårt att hålla i handtaget bara, särskilt med de där hemska vantarna som hon tvingas ha men sliter av sig så fort hon kommer åt.

Elin sover bara en gång om dan nu och för det mesta går det bra, men de senaste dagarna har hon varit jättetrött och rätt kinkig, både förmiddag och eftermiddag. Hon vill mest bli buren, men inte heller det är riktigt bra, inget är riktigt bra. Lite segt att det har kommit precis de här dagarna när jag varit själv med båda barnen eftersom A varit i England. Men det har gått rätt bra ändå, lite jobbigt att bära bara, jag har dessutom så ont i händerna nu så jag orkar ännu mindre kånka hela tiden. Igår eftermiddag var vi i Tornparken och hon var bara grinig mest hela tiden så hon fick sitta i vagnen med nappen rätt mycket. På vägen hem grinade hon nästan hela vägen, och när vi kom hem vid halv fem ungefär somnade hon i min famn och jag la henne i sängen för att sova i 20 minuter. Knasigt. Då hade hon ändå sovit i nästan en och en halv timme på dan. Inte jättelänge, men det kändes ändå acceptabelt. Men tydligen alldeles för lite. Kanske är hon lite hängig, vi får väl se om hon blir förkyld igen, för typ åttonde gången i år...

Båda barnen har somnat bra och rätt tidigt de här dagarna i alla fall, riktigt skönt med långa kvällar, som tyvärr blir lite för långa eftersom jag aldrig kommer i säng... Och nu är det verkligen dags, jobb imorgon igen, mycket att ta tag i, men roligt!

Vardag

Ja, nu är vardagen här på riktigt. Jag har jobbat i två dagar nu, och redan börjar det kännas kusligt bekant. Jag har varit hemma i 13 månader, vilket är jättelång tid, men samtidigt känns det som bara några veckor. Märkligt.

Igår gick stötte delen av dagen åt till att hitta alla mina saker; pärmar, dator, block. En hel del lämnade jag ju kvar i mitt gamla rum så jag har också fått ta en del turer förbi vaktmästeriet för att fixa saker. När någon börjar som helt nyanställd så ordnas ju sådant här såklart innan, men jag tänkte att det nog inte var så mycket att fixa, jag hade ju allt redan. Trodde jag...

Idag har jag i alla fall börjat jobba lite grann, och det kändes riktigt kul! Även om jag tänker på dem därhemma en del under dagen så känns det bara skönt att få tänka på "vuxensaker", jobbrelaterade frågor, och skönt att slippa tänka på mat och tvätt och sovtider. Jag antar att jag kommer att se tillbaka på föräldraledigheten i ett rosa skimmer mer längre fram när jag har jobbat ett tag, men just nu känns det som att det var skönt att vara hemma, men det är också skönt att börja jobba igen.

Apropå sovtider så har vi nu gått över till bara ett sovpass per dag för Elin. Först kändes det tidigt tyckte jag, Axel var 14-15 månader tror jag när han slutade sova två ggr, men det är ju ändå rätt vanligt att barn sover en gång per dag i ettårsåldern. Och man kan inte jämföra med Axel eftersom han sov väldigt mycket som liten. Hittills har det gått bra i alla fall. Första dagen sov hon 2 timmar och en kvart, men igår och idag sov hon bara en timme, vilket är för lite förstås. Hon sov i alla fall till tio i sju i morse, vilket var skönt, men samtidigt behöver jag egentligen gå upp tidigare nu när jag jobbar. Så himla typiskt ju! ;-) Hoppas lilla Flisan börjar sova 1,5 - 2 timmar per dag så småningom. då kan hon nog hålla sig pigg ända till kvällen.

Jag är helt slut nu efter två arbetsdagar i alla fall, gissar att jag somnar tidigt i soffan imorgon kväll!

Knockad av vardagen

Ja vi är nog lite knockade av vardagen här hemma. Axel fick nog med sig en förkylning från dagis när han gästspelade där förrförra veckan så han var krasslig, snuvig i alla fall men inte sjuk, förra veckan när vi var lediga. Några dagar senare blev Elin också förkyld, och så jag. Min förkylning gick visserligen över på några dar men E är fortfarande jättesnorig. Hon sover rätt dåligt på nätterna, vilket innebär att jag sover dåligt, och så vaknar hon gräsligt tidigt.

Vi har inte riktigt kommit in i alla vardagsrutiner än, jag är helt slut redan, och då har vi ändå bara haft vardag i två dagar efter semestern... Hur ska detta gå?

Jag är helet enkelt inte redo för höst än!

Vad hände med juni?

Hur kan hela juni månad redan ha gått? Vad hände? Jag hängde inte med och tar gärna en repris tack!

Jag vet att man inte ska vara neg och börja tjata om att "snart blir det mörkare" och "nu är sommaren snart slut" för så eländigt är det tack o lov inte, men sommaren ÄR ju väldigt kort i vårt land och jag har inte riktigt börjat njuta än... Vill bara att det ska fortsätta vara såhär för alltid...

Tog en kort sväng för att shoppa lite sommarkläder till mig och barnen, men det var ju helt utplockat och jag hittade ingenting. Nu var jag i och för sig bara i Västermalmsgallerian plus en liten butik på St Eriksgatan, men ändå. Är det så konstigt att man vill kunna köpa sommarkläder när det är sommar? Ja ja, nu verkar det ju bli kallare i juli så det kanske inte kommer att behövas.

Och nästan inga blogginlägg blev det i juni heller. Vet inte riktigt varför egentligen, jag har gjort saker som jag tänkt skriva om, men det har bara inte blivit av. En del jobbfunderingar har det varit också men jag vill inte skriva så mycket om det eftersom jag inte vet vilka som eventuellt läser. I oktober/november börjar jag i alla fall jobba igen. Det blir nog bra.

Bra men dåligt

Idag har vi varit och kollat på ett hus. Vi har ju spanat en hel del på nätet på sistone, men av olika anledningar har vi inte valt ut nåt objekt att faktiskt titta på. Oftast har det väl helt enkelt varit lite för dyrt... Nu tittade vi i alla fall på ett 60-talshus i Örby, enplanshus med källare. Planlösningen kändes riktigt bra och det såg ut att vara i bra skick med ganska nytt kök och nytt badrum. Trevlig uteplats och lummig insynsskyddad trädgård.

När jag gick runt där och tittade så kändes det verkligen som att ja, jag skulle kunna tänka mig att bo där. Jag kunde se oss i det huset, på uteplatsen, hoppa studsmatta i trädgården. Det var ett trevligt hus, ett normalt hus, inget superfancy, men ett bra, mysigt och ljust hus.

Tyvärr var det inte i så jättebra skick utvändigt utan det var en hel del att göra. Byta fönster, dränering, nytt tak (antagligen), det var lite problem med radon samt en del mystiska sprickor i grunden. Dessutom var ju huset förstås inte i lika bra skick inuti som det såg ut på bilderna, men så är det nog alltid. Inne var det inga stora grejer att göra, men det var ett par golv som var fula, några väggar som behövde ny färg, några dörrar som sett bättre dagar. Allt som allt kändes det som att det blir lite mycket. Lite beroende på vad priset blir förstås, men ändå. Vi gillar ju inte att fixa och bygga och jag vill verkligen inte behöva lägga en massa tid på att jobba med huset. Så en hel del bra, men också en hel del dåligt. Men å vad jag är sugen på hus just nu! Nu hinner vi väl inte med några fler visningar före sommaren, antar att det inte kommer ut så mycket mer nu. I höst dock, DÅ....

Halv sju är det nya halv åtta

Vi var länge bortskämda, och hemskt nöjda, med att Axel sov så bra, och mycket. Både på dan och natten. I slutet av förra sommaren så slutade han tvärt att sova på dagen och sen dess har det varit en kamp nästan varje eftermiddag för att hålla honom vaken. Den senaste tiden har det gått mycket bättre, antagligen för att det är ljusare, bland annat.

Att hålla honom vaken har inte varit helt enkelt alltid, men ett större problem har varit att han börjat vakna allt tidigare på morgnarna. Det har ju förstås gjort honom ännu tröttare på eftermiddagarna...

För drygt ett halvår sen så tyckte vi att morgonen skulle börja halv åtta, ibland vaknade han kvart över sju eller så, men så mycket tidigare än så blev det inte. Nu är vi glada om han sover till halv sju... Jag försöker få honom att acceptera att det är natt fram till klockan sju, men det går sådär... Jag hoppas fortfarande att det här bara är en fas, att det ska gå över av sig själv och han ska börja sova till sju - halv åtta igen, men jag misstänker att det inte kommer att bli så.

Vissa morgnar får jag typ panik av att tänka att jag aldrig kommer att få sova längre än till kvart över 6, men det är väl bara så det är att ha småbarn ibland. Tyvärr funkar det inte att turas om att gå upp, eftersom jag ändå inte kan somna om vid den tiden på morgonen, och speciellt inte om det är några andra som är vakna och pratar etc i lägenheten. Ännu en anledning att köpa hus kanske... ;-)

Så, dags att krypa i säng alltså, för det blir en tidig morgon igen imorgon!

I otakt

Ibland är det svårt att pussla ihop aktiviteter med båda barnens tider.

Den senaste tiden har det ofta blivit så att Axel och Andreas har hittat på någonting på förmiddagen, precis när Elin först ska sova och sen äta lunch. Då är Axel som piggast och mest sugen på att gå ut. När Elin har ätit är det dags för lunch för Axel, och sen är han ofta lite trött en stund. Då brukar jag passa på att gå ut med vagnen så Elin får sova ute, dels för att få frisk luft och dels för att hon oftast sover bättre då.

Det funkar ju helt okej förstås, men det är tråkigt att vi är så mycket uppdelade på helgerna. Det krävs i alla fall rätt mycket planering och lite förberedelser för att få ut Elin, särskilt när hon ska äta.

Just nu är pojkarna i parken, jag är hemma och plockar lite och ska fixa mat till E snart. Sen går jag nog ut när hon ska sova, kanske ska passa på att köpa ny ansiktsrengöring (förresten, är det öppet så här 1 maj eller är det mesta stängt? Måste kolla innan.) plus lite mat. Då får Axel vara hemma och förhoppningsvis sova en kort sväng eftersom natten blev väldigt kort. Sen ska vi nog åka iväg en sväng allihop i eftermiddag, i en ledig lucka i mat-och-sov-klockan...

Annars då?

Det är inte bara roligt att fylla år... Ett par mindre skojiga saker som jag måste hantera såhär precis i början av ett nytt årtionde är det här:












Just det - jag behöver glasögon och dessutom tydligen börja oroa mig för bröstcancer. Själva grejen känns sådär, men egentligen är det ju förstås bara positivt att få glasögon, eftersom jag måste anstränga mig så för att läsa på nära håll, och väldigt positivt att ges bättre möjlighet att upptäcka eventuell cancer i god tid. Men ändå. Jag vill inte vara där än!

Cocktail

Min vanliga morgoncocktail bestående av allergimedicin (ny sedan ett par dar), Levaxin, D-vitamin samt alvedon (mot den ständiga huvudvärken som antagligen kommer av ständigt upphackad sömn). Sköljes ned med en c-vitamin. Och sen kaffe på det. 

Ja, jag tycker synd om mig själv, uppenbarligen, och ja jag vet att det finns många som har det mycket värre, på många olika sätt, men jag är bara så otroligt trött på att vara trött jämt och att aldrig känna mig riktigt frisk. Jag längtar längtar längtar tills barnen är så stora att man kan lita på att de sover gott hela natten och tills jag själv sover hela natten och vaknar vid 7 och känner mig utvilad.

Here we go again...

Nu är det dags igen. Snuvig näsa och rinnande ögon. Pollensäsongen har startat.

Varje år blir jag lika överraskad att det är dags, och jag kommer heller aldrig ihåg hur irriterande det faktiskt kan vara. Ja ja, nu är båda tabletter och ögondroppar inhandlade så Bring it on, våren!

Bloggtorka

Det har inte blivit så många inlägg på sistone, några bilduppdateringar bara, för att visa att jag i alla fall inte helt glömt bort bloggen. Av olika anledningar har jag inte riktigt haft tid och ork, och det som rör sig i huvudet mest känns liksom lite för privat för att blogga om. Dessutom känns det som att efter en lång paus ska det vara ett extra intressant inlägg, och då blir startsträckan ännu längre. Men nu börjar jag helt enkelt om. Det där som rör sig i huvudet får väl pysa ut lite pö om pö vid behov. 

Vart tar den där sista timmen vägen?

Mellan "Nej, nu ska jag faktiskt gå och lägga mig." och faktisk sänggång så hinner det alltid, ALLTID, gå en timme. Varför är det så? Och vad händer med den timmen?

Nu är det i alla fall hög tid för mig att försöka sova. Siktar på en lång ostörd natt i natt.

Efterlysning: pronomenet "sin"

Språkpolisen är här. Det som upprör mig mest, språkligt, just nu är användningen av hans/hennes istället för sin. Svenskar verkar ha tappat bort detta förträffliga pronomen. Senaste exemplet hörde jag nyss på tv. Det var reklam för Svenska Bingo (tror jag det var). "Det här är Sofia. Hon fick 250 kronor bonus på hennes första insättning".

På vems insättning?

Jag läser och hör många exempel varje vecka. "Hon flyttade in i hennes lägenhet." Det låter så otroligt illa tycker jag. Jag var såklart tvungen att kolla nätet om detta möjligen hade tagits upp i någon språkspalt nånstans, och det hade det ju såklart. Bland annat i DN, där man konstaterar att detta är den mest omstridda frågan i den svenska grammatiken. Dock inte i enkla fall som dessa exempel. 

Andra upprörande språkfel är ihopblandning av före och innan, felaktig användning av dem samt sär skrivning. ;-)

På vårdcentralen

Inte med något av barnen, lyckligtvis. (Axel är visserligen sjuk, men pigg och behöver inte gå till doktorn.) Idag var det jag som hade läkartid för att diskutera några prover som jag tog förra veckan. Kom därifrån med Levaxin. Vet knappt vad det innebär, underproduktion i sköldkörteln och låg ämnesomsättning. Jag trodde absolut inte att proverna skulle visa nåt, det kändes som en sån här grej som Aftonbladet tipsar om emellanåt (typ: "Tjock och trött - du kan vara sjuk. Si och så många svenskar lider av problem med sköldkörteln utan att veta om det.") Nåväl, nu får jag väl googla lite om det här för att lära mig mer om det här. Kanske blir jag på sikt lite piggare i alla fall, och det skadar ju inte!