Morgonpromenad

Förut brukade jag alltid ta t-banan till Kungsträdgården och gå till jobbet därifrån, och likadant hem. Sen kom jag ifrån vanan och har liksom aldrig kom in i den igen, men igår bestämde jag mig för att återuppta den vanan.

Den här vyn är ju inget dåligt sätt att börja dagen på direkt... Varje gång jag går den här sträckan, istället för att fajtas med folk på centralen, så kan jag inte förstå att jag inte går varje dag. För det är verkligen bara fördelar med att få ljus, frisk luft och en rask promenad varje dag. Särkilt så här års när i alla fall jag inte är ute särskilt mycket. I alla fall inte när det är ljust. I morse när jag gick till jobbet var det inte lika fint väder som igår, utan bara grått och duggregn, men det är ju ändå skönt med en promenad. 

Jobba hemma

Eftersom Andreas är bortrest så hade jag planerat in en jobba-hemma-dag, för att slippa resvägen. Det var rätt skönt att gå hem efter att ha lämnat barnen och koka lite gott kaffe och dra på mjukisbyxorna och sätta sig framför datorn och jobba lite. Men, varje gång jag jobbar hemma (vilket inte är ofta, inte heldagar i alla fall, bara nån timme eller två på kvällen), påminns jag om att jag inte tycker så mycket om det. Jag är inte lika effektiv när jag är hemma, och jag har svårt att vara fokuserad. Men men, lite fick jag gjort idag i alla fall. 

November

Väldigt fint väder för att vara november hade vi i helgen. I går åkte Andreas till Frankrike på ett par dagars tjänsteresa, så efter en lugn morgon och förmiddag hemma tog jag med mig barnen, plus Axels kompis som bor granne med oss, och drog till en rolig lekplats en bit bort. Vi åkte tvärbana dit, bara det värt en utflykt, och sen lekte barnen i den bleka novembersolen i nån timme eller så. Ganska skönt med lite ljus och frisk luft. Barnen är ju ute en del på förskola och skola, men jag är ju nästan aldrig ute så här års så det gäller att passa på när det går.

När vi kom hem efter lite mathandling var det redan mörkt. Axel och Elin satt och spelade spel och kollade på Bondgården på Netflix medan jag lagade mat. Efter en massa matprat på jobbet i veckan så var jag sugen på någon slags currgryta. Tyvärr hade jag missat att köpa en hel del av det jag tänkt, så det fick bli lite improviserat, men det blev ändå så himla gott!

Jag delade kycklinglårfilé i bitar och brynte i smör med salt och peppar. Sen stekte jag diverse blandade kryddor som jag hade hemma - curry, karibisk curry, spiskummin, paprikapulver, chili, koriander, tomatpuré - i smör och hade i klyftad gul lök, vitlök och kikärtor. Jag lade tillbaka kycklingen i kryddorna och hällde på lite kokosmjölk och grädde och så fick det puttra ett tag. Lite kycklingfond åkte också i.

Jag hade tänkt göra indisk raita till detta, men hade glömt myntan så jag gjorde istället en yoghurtsås med ingefära, lite citron och lite olivolja. Det blev riktigt fräscht och gott med lite "bett". Till allt detta gjorde jag blomkålsris, som förstås inte alls är ris utan helt enkelt grovriven blomkål som man steker (eller kokar) helt kort. Jag stekte min i olja och hade på lite citron, chiliflakes och flingsalt. Alltså, blomkålsris! Vilken grej! Jag tyckte hela måltiden var supergod (får man säga så om mat man lagat själv?) och blomkålsris kommer jag helt klart göra igen.

Själva grytan var mild i smaken, eftersom jag ville öka chansen att barnen skulle äta (Axel åt med god aptit, men Elin äter tyvärr aldrig kyckling), så det var extra gott med tillbehör med mer smak.

Viva Mexico!

Om ett par veckor åker jag till den här enorma, lite skrämmande, men också spännande staden - Mexico City. Jag och en medarbetare ska delta vid en konferens som ITU (International Telecommunication Union) anordnar. Min medarbetare har blivit inbjuden att presentera, själv hänger jag bara med som konferens-hang-around! 

Det tillhör ju verkligen inte vanligheterna att jag deltar i konferenser av det här slaget. Vi blir inbjudna, men jag kan sällan motivera utgiften, men just denna gång när vi (inte jag...) är inbjudna att tala så är det ju lite annorlunda. 

Jag hoppas att jag hinner få en ledig dag också så att jag hinner se lite grann av stan i alla fall. Jag vet inte vad man gör i Mexico City? Det enda jag vet är att jag skulle vilja gå till Frida Kahlo-museet. Och/eller det Antropologiska museet. Och så skulle jag vilja shoppa med mig lite roliga kryddor hem, någon chilisås eller så. Och så vore det kul att äta riktig mexikansk street food, goda tacos. Kanske gå till nån marknad och köpa lite souvenirer. Och så vill jag bo på ett hotell med gym så jag hinner träna, jag vill gå och lägga mig tidigt och sova ostörd, och så ser jag fram emot att hinna läsa på planet dit och hem. Ja, just det, kanske jobba lite också... 

Förväntningar

Jag är ganska övertygad om att man själv till stor del kan styra över sina tankar och känslor. Inte helt och hållet förstås, men jag tror i alla fall att man genom att tänka positivt också kan känna sig mer positiv. Likaså tror jag också att man till viss del kan förhindra besvikelse genom att försöka ha realistiska förväntningar. Tankarna påverkar känslorna, som påverkar tankarna... Men vad svårt det kan vara i praktiken!

I går kväll var vi på jättetrevlig aw hemma hos kompisar, hela familjen. Tidig middag för barnen, sen god middag och gott vin för oss vuxna. Alla barnen lekte och hade jättekul, även om Elin större delen av kvällen ville sitta med mig, men hon var glad och lugn så det var verkligen inget problem, bara lite mysigt. Vi tog taxi hem sen när Axel började bli trött och barnen somnade hemma i sina sängar vid kvart över nio kanske. Även fast jag VET att vi i princip aldrig lyckats få dem att fatta det där med sen kväll = sovmorgon, så hoppades, trodde, förväntade jag mig ändå att de skulle sova lite längre imorse. Till åtta kanske. Eller, halv åtta åtminstone. Det var jag helt övertygad om.

Eftersom jag var trött så gick jag ändå och la mig tidigt och läste och slösurfade på mobilen lite och somnade vid elva. Och det var ju tur, eftersom Elin vaknade vid kvart över 6 i morse och ville absolut inte somna om. De senaste månaderna har hon vaknat tidigt (5-6-tiden) och velat komma in till oss där hon somnat om. Så när Andreas hämtade in henne i morse tyckte jag först bara att det var mysigt, tills jag började inse att hon inte alls ville sova mer. Jag var så himla arg på henne för att hon låg och tjafsade, sparkade, pratade och gjorde allt möjligt i sängen. Kvart över sju vaknade även Axel så då var det ju bara att släppa upp båda barnen och sen var jag arg och besviken (och väldigt trött) hela förmiddagen.

Jag kan verkligen inte förstå varför de inte sover längre när de varit uppe längre. Axel har ju klarat dagen bra ändå, han har inte verkat trött, men Elin har varit rätt gnällig och jobbig och trött hela dan, på ett sätt som inte alls är likt henne. Så. Frustrerande.

Men, det som egentligen borde vara allra mest frustrerande och irriterande är ju att jag, som ändå är vuxen, inte lär mig att man inte ska hoppas på sovmorgon. Det kommer säkert att komma en dag, om 10 år eller så, men inte just nu. Jag VET ju det, men jag anpassar inte mina förväntningar till det och så förstör jag halva dan genom att vara arg och sur och trött. Så, i kväll blir det tidig kväll. Jag vet ju att jag kommer att bli väckt åtminstone nån gång i natt, och tidigt imorgon (även om jag hoppas att det inte blir redan kvart över sex, för det är ovanligt tidigt även för oss).

Kaknästornet

Vi fick med oss en av Axels skolkompisar på utflykt idag. Först hade vi pratat om att kanske åka ut på Värmdö, till Siggesta gård till exempel, men det slutade med en utflykt i lite mindre skala, men inte mindre trevlig för det. Vi började med äventyrslekplatsen bredvid Kaknästornet, där killarna lekte och hade jättekul medan Elin mest var trött och nyvaken efter att ha sovit i bilen. 

Efter att ha rastat barnen och sugit i oss lite frisk luft och ljus så tog vi hissen upp i tornet för att titta på utsikten och fika. Kompisen C hade aldrig varit uppe i Kaknästornet förut och tyckte det var kul. Och våra kids också förstås. 

Födelsedag och legokalas

Finaste, argaste, älskade Axel har fyllt 6 år. Födelsedagen har firats som en trestegsraket, först med fika hos mormor och morfar några dagar innan den stora dagen. Gemensamt firande av båda barnen den gången. Sen på själva födelsedagen blev det sång och paket förstås på morgonen, och så önskemat (köttbullar... Vilken fantasi...) och chokladbollar på kvällen. Förra helgen var det dags för kalas med kompisarna och i år körde vi lite legotema. Det var nog mest jag som tyckte att det var lite kul med pysslet, men killarna uppskattade i alla fall kakorna och legobyggandet. 

Fredagsutflykt

Ledig fredag. Vi tar en utflykt med nyinvigda tvärbanan och åker till Alvik. Det visade sig inte finnas nåt särskilt kul att göra eller titta på där, så vi åkte vidare med tunnelbana till Fridhemsplan där vi gick och köpte nagellack på Åhlens.