Nyårsmiddag

Året slutade med supertrevlig middag hos Helena och Johan, med Jenny, Christian och Annika, plus barn.

Det var rätt stimmigt till en början med alla barn som sprang runt och busade, genom fördrink, snittar och förrätt, men så småningom somnade alla och vi kunde fortsätta middagen med varmrätt, ost och dessert.

Förrätt: J&C:s smarriga toast Skagen.

Musik på 00-talet

Inte bara lämnar vi 2009 snart, vi lämnar också millenniets första decennium. Så här i nyårstider är jag en riktig sucker för listor av olika slag. Tyvärr har jag inte riktigt ork att sätta ihop bra listor själv just nu i alla fall, så jag nöjer mig med att plöja andras. Bland annat såg jag Fredrik Strage på TV4 i helgen när han listade 00-talets bästa svenska låtar. Alla var väl inte mina favoriter direkt, men jag blev i alla fall efter det inspirerad att surfa lite på youtube och den ena låten ledde vidare till den andra.

Ett axplock av vad jag har lyssnat på de senaste tio åren följer. (Det blev lite tema cover på de här låtarna. Ett ålderstecken att jag inte kan ta till mig ny musik längre utan bara gillar covers? Antagligen.)

Shoreline är en av de allra bästa låtarna på 00-talet tycker jag. Både med Anna Ternheim och orginalet Broder Daniel. Tröttnar aldrig.

Anna Ternheim överlag har spelats rätt flitigt tidvis hos oss, och på min mp3-spelare/mobil. Hennes version av When tomorrow comes är briljant.

En annan låt som blivit cover och som jag älskar i både versionerna är Heartbeat med The knife (orginal) och José Gonzales.

Annat bra svenskt är Lykke Li, Kleerup, Veronica Maggio, Thomas Andersson Wij (som också bland annat gjort en grym cover av en låt som inte var särskilt bra första gången - Evighet.) och Oh Laura till exempel. Oh Laura står också för bästa reklamlåten med Release me för SAAB. (När Frida Öhrn sjöng den på Så ska det låta så fick jag ståpäls). Näst bästa reklamlåt är Anna Maria Espinosas version av Girls just wanna have fun för AMF pension.

Har säkert glömt en massa bra, men det är ju så svårt att komma ihåg så långt tillbaka som tio år.

Middag på Pontus!.

Förra julen fick Andreas av Annika Eat Sweden, en liten bok med 12 bra restauranger som alla erbjuder en varmrätt gratis när minst två personer äter middag. Vi har varit lite dåliga på att utnyttja den, tyvärr, men tre mycket trevliga restaurangbesök har det i alla fall blivit under hösten.

Först var vi på Oljebaren, sedan besökte vi Bistrot Paname och igår var det dags för Pontus! tillsammans med Anna och Jeppe (som också har Boken). (Den heter Pontus! Inte Pontus. Viktig distinktion?)

Jag åt oxfilé med tryffelbearnaise och pommes, Andreas åt rådjur med polentaflarn och viltgryta med rådjursköttbullar. Till efterätt blev det chokladterrin med tillbehör för mig och creme caramel för Andreas. Varmrätterna var jättegoda, efterrätterna var helt ok, men inte fantastiska. Men jag är ganska kräsen när det gäller efterrätt.

Besök på vårdcentralen

Min förkylning är förmodligen dessutom en bihåleinflammation nu. Besök på vårdcentralen resulterade i Rinexin och Ipren. Avvaktar med ev antibiotika tills odlingen är klar på måndag.

The förkylning from hell - the gift that keeps on giving

Så, vad har jag mer fått i jul?
Tja, en omstart för min förkylning verkar det som... Så less. Jag har varit förkyld i en månad nu, med varierande intensitet. Nu har det dragit sig ut i kinderna/bihålorna och värker ända ner i tänderna. Inte bra. Hostan var dock bättre i några nätter, men i natt kom den också tillbaka.

Jag tror jag satsar på c-vitamin, näsdroppar och en himla massa skumpa på nyår för att tvinga bort den!

Mer jul

Det här fick jag i julklapp, bland annat:

Det är en stylingtång, dvs en platt- och locktång i ett. Låter för bra för att vara sant? Kanske, jag har inte testat den än, måste väl göra några försök i morgon och sen ett genrep på onsdag så jag kan bli olidligt snygg till nyår. Det finns en dvd med instruktionsfilm också för säkerhets skull.

Återkommer med recension!

Jul 2009

Så var julen över för i år.

Vi firade hos mamma o pappa, som vanligt. Vi kom dit på förmiddagen på julafton, i tid för att hinna vara ute och leka lite i snön. Axel har inte varit så jätteimpad av snön, har tyckt att den varit i vägen mest och inte gillat pulkan. (Well, I can't blame him - jag är inte heller jätteimpad av snö...). Helst ville han gå och titta på tåget, men i stället nöjde vi oss med att promenera omkring i the hood och hälsa på några hundar, titta på några bilar och sparka på några snöbollar.

Axel fick sina julklappar utspridda under dagen, dels för att jag tror att han skulle haft svårt att uppskatta det om det blev för mycket på en gång, och dels för att vår julklappsutdelning vanligtvis börjar strax innan det är sängdags för honom.

Han blev i alla fall jätteglad för allt han fick. Tåg, buss, brandbil (anar vi ett tema...) och garage. Dessutom fick han en cykel som han direkt cyklade omkring på. Av oss fick han också en docka. Den heter Emil och är nästan lika stor som Axel. Den blev han också jätteglad för, han kramar dockan och visar sina leksaker för den, vilket är ganska sött! :-)

Vi stannade kvar hos mamma o pappa ända till annandagen. Det var skönt att få lite sovmorgon och bara slappa i ett par dar. På juldagen var vi inte ute någonting utan hängde bara runt hemma, vilket var jätteskönt. Axel var också väldigt glad och nöjd hela dan. På annandagen tyckte vi ändå att det var dags attt gå ut en sväng. Axel tyckte faktiskt, efter ett tag, att det var riktigt roligt i snön! Han åkte pulka, klättrade i en liten snögrotta som några av barnen byggt i en snövall och skottade jättemycket snö med en spade som någon av grannbarnen glömt ute.

Såna här dagar tycker till och med jag om vintern och snön!

Vad är det med killar och vantar?

Det var kallt idag, inte bara lite småkyligt utan ganska rejält kallt, för att vara Stockholm i alla fall. Ändå slogs jag av att det var påfallande många killar/män som knallade runt på stan utan vantar. (Inte bara killar, men mest). What's up with that?

Jag fattar inte. Det är ju KALLT!

Vantar har ju inte ens nån ocoolhetsfaktor, som kanske mössa har (i alla fall om man är tjej under 20 eller så), så jag tycker det är helt obegripligt.

Jag köpte i alla fall nya vantar igår, igen, efter att ha upptäckt igår att jag hade två vänstervantar och ingen högervante... Vet inte riktigt hur det gick till.

Lördag

Skrik skrik skrik skrik
Gnäll gnäll gnäll gnäll
Bråk bråk bråk bråk

Glögg
Pepparkakor pepparkakor pepparkakor pepparkakor
Inga fler pepparkakor

Skrik skrik skrik skrik
Gnäll gnäll gnäll gnäll
Bråk bråk bråk bråk

Mat

Vin

Sova

Årets julklapp

Årets julklapp från jobbet var, för fjärde året i rad tror jag, ett gåvokort från Delicard.

Jag kommer inte ihåg vad jag har beställt därifrån alla år, men det har bland annat blivit desserskålar (en felbeställlning, men de är helt ok i alla fall) och andra skålar. I år väljer jag mellan detta:

Plättlagg. Både för stora och små. Man kan ju göra blinier dessutom. Det som talar emot är väl att det är lika gott med pannkakor, och plättar är ju lite jobbigare att göra...


Sauteuse. Vi behöver nya kastruller av olika slag, frågan är bara om en som är specieldesignad för såser som ska koka långsamt är det vi behöver mest? Men den är fin.


Skål från Marimekko. Tycker den är så fin med godis i. Problemet med det är ju att jag inte kan ha godis stående i en skål hemma, då äter jag upp det. Så skulle den användas är frågan?

Ugnsform. Snygg och bra till olika ugnsrätter - lasagne eller canneloni kanske. Det som talar emot den här är det faktum att vi redan har ett par bra ungnsformar, men ingen från Le Creuset förstås.


Så nu är frågan - vad ska jag välja?

Det här med solidaritet och sjukvård

I diskussionerna kring vaccination mot influensan (den nya, förstås) så talar man ofta om solidaritet mot andra.

Jag har hela tiden blivit lite irriterad på det argumentet, kanske för att jag är en ogin person som inte bryr mig om mina medmänniskor, men jag gillar inte hela det där dåliga-samvetet-argumentet. De senaste dagarna har DN haft flera artiklar om att det är så många människor i Stockholm som går till vårdcentralerna och akuten för olika besvär, som ofta inte alls egentligen skulle kräva att man uppsöker vården.

Förutom att det skapar långa väntetider för de som verkligen är sjuka så kostar det ju dessutom en himla massa skattepengar. Varför pratar man aldrig om solidaritet i de här lägena? Gå inte till läkaren om du inte verkligen behöver! Ring vårdguiden om du behöver få råd.

En annan vårdrelaterad debatt som jag tycker behöver ett inslag av solidaritet är den om användandet av antibiotika. Om det var nåt som jag verkligen skulle få dåligt samvete av så skulle det vara om jag fick antibiotika mot harmlösa åkommor som går över av sig själva. Det verkar, hur märkligt det än låter, vara rätt vanligt med folk som vill ha, och får, antibiotika utskrivet mot förkylningar, influensa eller lindrig halsfluss till exempel. Varför talar man aldrig om solidaritet då?

EO i båsväder?

Erik Olsson i blåsväder igen?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kopare-lurade-i-villaaffar-1.1015670

Snö

Så in i helskotta mycket snö.
Borde egentligen springa ut och kolla efter julklappar idag på lunchen, men jag tror jag skippar det idag...

Årets händelse på Myndigheten

Idag tillträder, äntligen, vår nye GD. Efter ett år och 2 månader som chefslösa (well, vi har förstås haft en tf, men det är inte riktigt samma sak) är han välkommen.

Äh, men ge er!

På Alltombarn.se har man frågat läsarna "hur mycket är okej att dricka under julen med barnen?". En tredjedel har svarat att det inte är ok med alkohol alls under julen när barnen är med.

Suck säger jag. För det första, är det ok att dricka vid andra tillfällen under året? I så fall, varför? För det andra, varför likställs alltid "drickande" med supande?

På sajten Vit jul så tar bland annat Linda Skugge ställning mot alkohol på julen. "Barn och alkohol hör inte ihop". Nej, det håller jag absolut med om. Jag skulle aldrig låta mitt barn dricka alkohol. Jag? Ja, men jag är vuxen.

Jag tycker självklart också att det är otroligt sorgligt att en del barn behöver uppleva att föräldrarna blir fulla och otrevliga eller till och med våldsamma, jul eller inte, men jag är hjärtligt trött på att alkoholisters problem likställs med att dricka vin eller öl till maten.

God jul!

Mer på temat sjukdom

Läste nyss i Aftonbladet att man ska stanna hemma från jobbet om man är förkyld, annars blir man sjukare. Att vara snuvig på jobbet är en hälsorisk. Enligt nån studie så har man sett att personer som har minst 6 sjuknärvaro-tillfällen på ett år löper stor risk att bli sjukskriven i två månader.

Men, om man överhuvudtaget är förkyld minst 6 gånger per år så är man väl redan en stor hälsorisk? Jag tycker i alla fall att det låter rätt mycket.

Våga vägra svinis

Idag kom Previa till sist för att dela ut vaccination mot "den nya influensan" hos oss.
Jag tackade nej.

Feg? Dum? Kanske, men jag är ändå fortfarande lite rosslig i halsen och då ska man ju inte ta nån vaccination så jag hade kanske inte fått ändå. Hur som helst är jag ju inte direkt orolig för min egen skull, men jag kanske borde jag ha dåligt samvete för andra. Men det har jag inte. (Eller jo lite kanske)

Sankta Lucia

I fredags morse var det luciatåg på Axels förskola.

Som vanligt var vi lite sent ute så vi kom dit halv 8 fast det (tydligen) var samling kvart över 7 (som om inte halv 8 var tidigt nog, dan efter min julfest och allt...) så alla andra barn hade redan samlats i tåget när vi kom. Axel hade sin tomtedräkt på sig och har sjungit hemma jättemycket de senaste veckorna så han borde ha varit förberedd och klar. Nu visade det sig att han inte alls hade lust att gå med i tåget, trots att lilla Julie räckte ut handen till honom när vi kom. Han ville hellre stanna med oss så vi stod tillsammans och tittade på tåget istället. Också mysigt.

När de var nästan klara gick han och Andreas i alla fall fram och han satte sig bredvid de andra barnen och var med sista stunden.

Efter tåget var det fika inne - varm saft och kaffe och pepparkakor.

Rapport från julfest

I torsdags var det dags för årets event på jobbet - julfesten.

Jag bjöd enheten på bubbel som fördrink, tyckte att det vore gott och trevligt och att vi var värda det (när är man INTE värd bubbel liksom?). Det var uppskattat i alla fall. Vi samlades i enhetens eget storrum (där 2 personer sitter) där det finns en liten soffgrupp och så lyssnade på gamla julgodingar; Last christmas och Do they know it's christmas. "Ungdomarna" på enheten blev lite impade när jag guidade dem till Grooveshark, eftersom vi har sån stenålderssyn på tex Spotify på jobbet.

Hela min avdelning (den delen som sitter i Sthlm iaf) hade sen gemensam middag, vi var 95 personer som bordsplacerades enligt gamla tv-serier (jag satt vid Skilda världar-bordet) och åt julbord och lekte lite lekar. Det var faktiskt riktigt trevligt och kul, antaligen den roligaste julmiddagen jag haft på flera år. Kanske delvis för att jag slapp allt arrangemang den här gången.

Hela verket hade sen gemensam fest från kl 21, med dj och bar till självkostnadspris. Jag var bara där ett tag, kände att jag inte ville bli så sen eftersom jag skulle upp tidigt dan efter. Pratade lite med M, en annan enhetschef som sa att "stannar du sent som kommer folk börja komma upp till dig sen och berätta hur jävla bra du är, och ännu senare kommer de vilja berätta hur jävla bra dom själva är". Jag kände inte riktigt för att höra det så jag drog före elva.

All in all en himla kul julfest i alla fall, och det hade nog kunnat bli ännu roligare om jag hade stannat.

Livspussel

Jag känner att jag idag måste kommentera ett inlägg på en av mina favvisbloggar; Skriet från kärnfamiljen. De skriver idag om livspusslet, det omöjliga i att få ihop alla bitarna till en helhet utan sprickor och utan att behöva tvångstrycka ihop bitarna.

Jag tycker också att det är svårt att få ihop det ibland. Och då har jag ändå inte så många bitar i mitt pussel. Jobb, A och A, vänner. Jag tränar inte, fast jag borde, och jag har ingen direkt hobby, fast jag kanske skulle vilja. Eller, det sista stämmer egentligen inte. Jag tycker att vänner, läsa, blogga, träna kan räcka som hobbyprojekt. Jag har heller inga inredningsbehov direkt, men det är klart att jag ändå vill att det ska vara

Det som stör mig när jag läser inlägget på Skriet är mest att de talar om alla bitarna i pusslet som "krav" och "måsten". Ja, det är klart att man kan se jobbet som ett krav, det är det ju för de flesta. Och någon form av städning och tvättning är man väl tvungen att genomföra emellanåt, men resten är ju bitar som man lägger till för att man VILL, inte för att man MÅSTE. Och det är ju just det skapar ett svårlöst pussel. För även om jag kan tycka att det är svårt att hinna med vänner ibland, så vill jag inte skippa den biten. Det är det inte värt tycker jag. Jag vill heller inte kasta bort biten jobb och självklart vill jag att biten barn ska vara ganska stor.

Om det var så enkelt att man kunde "minska kraven på sig själv" så skulle livspusslet inte ens komma i närheten av att vara svårlöst, men de bitarna som bygger upp mitt pussel är för det mesta inte "krav" utan sådant som jag inte vill vara utan.

I inlägget så gör de enkla jämförelser med hur det var förr i tiden och hur är det möjligt att vi idag har så ont om tid när vi faktiskt bara jobbar typ 8 timmar om dan och bara har ett par barn. Jag tycker inte att dåtidens brist på livspusselproblem direkt är ett tecken på att de mådde bättre eller var lyckligare. De hade ju självklart också svårt att få ihop livet, men de hade inte lyxen att oroa sig för om de hann med att umgås med vännerna direkt. Att vi har högre krav på våra liv än 10-barnsbondefamiljen vid sekelskiftet (det förra) tycker inte jag är orimligt.

Min poäng är helt enkelt att problemet är att man VILL så mycket. Inte att man känner krav på sig från veckotidningar och bekanta (eller det kanske en del också gör), utan för att man verkligen VILL hitta ett sätt att hinna med jobb, familj, vänner, träning, ett hem eller vad det nu kan vara. Lösningen kanske fortfarande är att slänga bort en eller några bitar, som Skriet förordar, men sluta kalla dem för måsten!

Parkering

Ikväll var alla bilarna parkerade på rad i hallen.

Sista dan

Anita, min första chef på scb, avgick med pension idag. Eller, egentligen blir hon pensionär i slutet av januari, men hon har en massa sparad semester att ta ut så idag hade hon sin avtackning och på onsdag arbetar hon sista dagen.

Anita var som sagt min chef i 5 år, sedan har hon varit som min mentor kan man väl säga, framför allt nu sedan jag själv är chef. Jag har alltid kunnat fråga henna saker, "gnälla av" mig när det har behövts, diskutera personalproblem eller svåra ämnen som lönesättning etc. Jag kommer att sakna henne mycket på jobbet nu.

Money money money

Det är INTE roligt att meddela de nya lönerna!

Jag kände mig rätt nöjd med den fördelning jag hade gjort, efter omständigheterna i alla fall, men nu känner jag bara att jag vill ge alla mer. I alla fall de som tjänar lite halvkasst. Men det är ju inte rättvist heller att alla tjänar lika mycket förstås. Svårt svårt svårt.

Och dessutom är jag rädd att det blir värre den 10/12 då de fackliga släpper de nya lönerna, då kan ju alla se vad alla andra fått, och det brukar borga för missnöje...

Inte min roligaste dag som chef.

Meh! Missad födelsedag!

Jag har ju missat min egen bloggfödelsedag!
Hipp hipp hurra för bloggen som fyllde 1 år den 24 november (tror jag det var).

Det har varit roligt att skriva under det här året. Det har kanske inte blivit vad jag trodde, fokus har skiftat lite efter humör. Eller, egentligen har den ju ingen fokus, det är ju det som är själva grejen.

Ibland kommer jag på massor med saker att skriva om, ibland ingenting. Även när jag har en massa ideer så är det inte alltid jag orkar sätta mig ner och skriva ett inlägg, men det får väl vara mitt nyårslöfte att bli bättre på det. Kommentarer är alltid uppskattade!

Krasslig

Idag har jag varit hemma från jobbet, förkyld och huvudvärk. Inget allvarligt alls, jag kunde nog ha gått till jobbet egentligen, men jag skulle egentligen ha varit i Örebro hela dan på chefsmöte och jag kände att jag inte skulle palla med tågresan och inte samma möjligheter att åka hem om jag skulle bli sämre.

Det var hur som helst rätt skönt att sova nån timme mitt på dan och ta det lugnt, men gud vad trist det är att vara sjuk! Jag som nästan hade sett fram emot en sjukdag, speciellt en när jag inte ens är särskilt sjuk, men det var riktigt aptråkigt.

Om man är hemma frisk kan man ju i alla fall göra saker, men om man är lite krasslig så kan man ju liksom bara läsa eller kolla på tv. Eller slösurfa. Just nu är jag inte mitt inne i nån bra bok så läsning blev det inte, och dag-tv måste ha blivit sämre än jag var mammaledig för då brukade jag kolla lite men nu var det inget kul. Slösurfning ägnade jag mig en del åt, men inte heller det är ju så himla kul. Att surfa in på fejan tar ju liksom inte hela dan. Imorgon blir det jobb igen!