Nyårsmiddag

Året slutade med supertrevlig middag hos Helena och Johan, med Jenny, Christian och Annika, plus barn.

Det var rätt stimmigt till en början med alla barn som sprang runt och busade, genom fördrink, snittar och förrätt, men så småningom somnade alla och vi kunde fortsätta middagen med varmrätt, ost och dessert.

Förrätt: J&C:s smarriga toast Skagen.

Musik på 00-talet

Inte bara lämnar vi 2009 snart, vi lämnar också millenniets första decennium. Så här i nyårstider är jag en riktig sucker för listor av olika slag. Tyvärr har jag inte riktigt ork att sätta ihop bra listor själv just nu i alla fall, så jag nöjer mig med att plöja andras. Bland annat såg jag Fredrik Strage på TV4 i helgen när han listade 00-talets bästa svenska låtar. Alla var väl inte mina favoriter direkt, men jag blev i alla fall efter det inspirerad att surfa lite på youtube och den ena låten ledde vidare till den andra.

Ett axplock av vad jag har lyssnat på de senaste tio åren följer. (Det blev lite tema cover på de här låtarna. Ett ålderstecken att jag inte kan ta till mig ny musik längre utan bara gillar covers? Antagligen.)

Shoreline är en av de allra bästa låtarna på 00-talet tycker jag. Både med Anna Ternheim och orginalet Broder Daniel. Tröttnar aldrig.

Anna Ternheim överlag har spelats rätt flitigt tidvis hos oss, och på min mp3-spelare/mobil. Hennes version av When tomorrow comes är briljant.

En annan låt som blivit cover och som jag älskar i både versionerna är Heartbeat med The knife (orginal) och José Gonzales.

Annat bra svenskt är Lykke Li, Kleerup, Veronica Maggio, Thomas Andersson Wij (som också bland annat gjort en grym cover av en låt som inte var särskilt bra första gången - Evighet.) och Oh Laura till exempel. Oh Laura står också för bästa reklamlåten med Release me för SAAB. (När Frida Öhrn sjöng den på Så ska det låta så fick jag ståpäls). Näst bästa reklamlåt är Anna Maria Espinosas version av Girls just wanna have fun för AMF pension.

Har säkert glömt en massa bra, men det är ju så svårt att komma ihåg så långt tillbaka som tio år.

Middag på Pontus!.

Förra julen fick Andreas av Annika Eat Sweden, en liten bok med 12 bra restauranger som alla erbjuder en varmrätt gratis när minst två personer äter middag. Vi har varit lite dåliga på att utnyttja den, tyvärr, men tre mycket trevliga restaurangbesök har det i alla fall blivit under hösten.

Först var vi på Oljebaren, sedan besökte vi Bistrot Paname och igår var det dags för Pontus! tillsammans med Anna och Jeppe (som också har Boken). (Den heter Pontus! Inte Pontus. Viktig distinktion?)

Jag åt oxfilé med tryffelbearnaise och pommes, Andreas åt rådjur med polentaflarn och viltgryta med rådjursköttbullar. Till efterätt blev det chokladterrin med tillbehör för mig och creme caramel för Andreas. Varmrätterna var jättegoda, efterrätterna var helt ok, men inte fantastiska. Men jag är ganska kräsen när det gäller efterrätt.

Besök på vårdcentralen

Min förkylning är förmodligen dessutom en bihåleinflammation nu. Besök på vårdcentralen resulterade i Rinexin och Ipren. Avvaktar med ev antibiotika tills odlingen är klar på måndag.

The förkylning from hell - the gift that keeps on giving

Så, vad har jag mer fått i jul?
Tja, en omstart för min förkylning verkar det som... Så less. Jag har varit förkyld i en månad nu, med varierande intensitet. Nu har det dragit sig ut i kinderna/bihålorna och värker ända ner i tänderna. Inte bra. Hostan var dock bättre i några nätter, men i natt kom den också tillbaka.

Jag tror jag satsar på c-vitamin, näsdroppar och en himla massa skumpa på nyår för att tvinga bort den!

Mer jul

Det här fick jag i julklapp, bland annat:

Det är en stylingtång, dvs en platt- och locktång i ett. Låter för bra för att vara sant? Kanske, jag har inte testat den än, måste väl göra några försök i morgon och sen ett genrep på onsdag så jag kan bli olidligt snygg till nyår. Det finns en dvd med instruktionsfilm också för säkerhets skull.

Återkommer med recension!

Jul 2009

Så var julen över för i år.

Vi firade hos mamma o pappa, som vanligt. Vi kom dit på förmiddagen på julafton, i tid för att hinna vara ute och leka lite i snön. Axel har inte varit så jätteimpad av snön, har tyckt att den varit i vägen mest och inte gillat pulkan. (Well, I can't blame him - jag är inte heller jätteimpad av snö...). Helst ville han gå och titta på tåget, men i stället nöjde vi oss med att promenera omkring i the hood och hälsa på några hundar, titta på några bilar och sparka på några snöbollar.

Axel fick sina julklappar utspridda under dagen, dels för att jag tror att han skulle haft svårt att uppskatta det om det blev för mycket på en gång, och dels för att vår julklappsutdelning vanligtvis börjar strax innan det är sängdags för honom.

Han blev i alla fall jätteglad för allt han fick. Tåg, buss, brandbil (anar vi ett tema...) och garage. Dessutom fick han en cykel som han direkt cyklade omkring på. Av oss fick han också en docka. Den heter Emil och är nästan lika stor som Axel. Den blev han också jätteglad för, han kramar dockan och visar sina leksaker för den, vilket är ganska sött! :-)

Vi stannade kvar hos mamma o pappa ända till annandagen. Det var skönt att få lite sovmorgon och bara slappa i ett par dar. På juldagen var vi inte ute någonting utan hängde bara runt hemma, vilket var jätteskönt. Axel var också väldigt glad och nöjd hela dan. På annandagen tyckte vi ändå att det var dags attt gå ut en sväng. Axel tyckte faktiskt, efter ett tag, att det var riktigt roligt i snön! Han åkte pulka, klättrade i en liten snögrotta som några av barnen byggt i en snövall och skottade jättemycket snö med en spade som någon av grannbarnen glömt ute.

Såna här dagar tycker till och med jag om vintern och snön!

Vad är det med killar och vantar?

Det var kallt idag, inte bara lite småkyligt utan ganska rejält kallt, för att vara Stockholm i alla fall. Ändå slogs jag av att det var påfallande många killar/män som knallade runt på stan utan vantar. (Inte bara killar, men mest). What's up with that?

Jag fattar inte. Det är ju KALLT!

Vantar har ju inte ens nån ocoolhetsfaktor, som kanske mössa har (i alla fall om man är tjej under 20 eller så), så jag tycker det är helt obegripligt.

Jag köpte i alla fall nya vantar igår, igen, efter att ha upptäckt igår att jag hade två vänstervantar och ingen högervante... Vet inte riktigt hur det gick till.

Lördag

Skrik skrik skrik skrik
Gnäll gnäll gnäll gnäll
Bråk bråk bråk bråk

Glögg
Pepparkakor pepparkakor pepparkakor pepparkakor
Inga fler pepparkakor

Skrik skrik skrik skrik
Gnäll gnäll gnäll gnäll
Bråk bråk bråk bråk

Mat

Vin

Sova

Årets julklapp

Årets julklapp från jobbet var, för fjärde året i rad tror jag, ett gåvokort från Delicard.

Jag kommer inte ihåg vad jag har beställt därifrån alla år, men det har bland annat blivit desserskålar (en felbeställlning, men de är helt ok i alla fall) och andra skålar. I år väljer jag mellan detta:

Plättlagg. Både för stora och små. Man kan ju göra blinier dessutom. Det som talar emot är väl att det är lika gott med pannkakor, och plättar är ju lite jobbigare att göra...


Sauteuse. Vi behöver nya kastruller av olika slag, frågan är bara om en som är specieldesignad för såser som ska koka långsamt är det vi behöver mest? Men den är fin.


Skål från Marimekko. Tycker den är så fin med godis i. Problemet med det är ju att jag inte kan ha godis stående i en skål hemma, då äter jag upp det. Så skulle den användas är frågan?

Ugnsform. Snygg och bra till olika ugnsrätter - lasagne eller canneloni kanske. Det som talar emot den här är det faktum att vi redan har ett par bra ungnsformar, men ingen från Le Creuset förstås.


Så nu är frågan - vad ska jag välja?

Det här med solidaritet och sjukvård

I diskussionerna kring vaccination mot influensan (den nya, förstås) så talar man ofta om solidaritet mot andra.

Jag har hela tiden blivit lite irriterad på det argumentet, kanske för att jag är en ogin person som inte bryr mig om mina medmänniskor, men jag gillar inte hela det där dåliga-samvetet-argumentet. De senaste dagarna har DN haft flera artiklar om att det är så många människor i Stockholm som går till vårdcentralerna och akuten för olika besvär, som ofta inte alls egentligen skulle kräva att man uppsöker vården.

Förutom att det skapar långa väntetider för de som verkligen är sjuka så kostar det ju dessutom en himla massa skattepengar. Varför pratar man aldrig om solidaritet i de här lägena? Gå inte till läkaren om du inte verkligen behöver! Ring vårdguiden om du behöver få råd.

En annan vårdrelaterad debatt som jag tycker behöver ett inslag av solidaritet är den om användandet av antibiotika. Om det var nåt som jag verkligen skulle få dåligt samvete av så skulle det vara om jag fick antibiotika mot harmlösa åkommor som går över av sig själva. Det verkar, hur märkligt det än låter, vara rätt vanligt med folk som vill ha, och får, antibiotika utskrivet mot förkylningar, influensa eller lindrig halsfluss till exempel. Varför talar man aldrig om solidaritet då?

EO i båsväder?

Erik Olsson i blåsväder igen?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kopare-lurade-i-villaaffar-1.1015670

Snö

Så in i helskotta mycket snö.
Borde egentligen springa ut och kolla efter julklappar idag på lunchen, men jag tror jag skippar det idag...

Årets händelse på Myndigheten

Idag tillträder, äntligen, vår nye GD. Efter ett år och 2 månader som chefslösa (well, vi har förstås haft en tf, men det är inte riktigt samma sak) är han välkommen.

Äh, men ge er!

På Alltombarn.se har man frågat läsarna "hur mycket är okej att dricka under julen med barnen?". En tredjedel har svarat att det inte är ok med alkohol alls under julen när barnen är med.

Suck säger jag. För det första, är det ok att dricka vid andra tillfällen under året? I så fall, varför? För det andra, varför likställs alltid "drickande" med supande?

På sajten Vit jul så tar bland annat Linda Skugge ställning mot alkohol på julen. "Barn och alkohol hör inte ihop". Nej, det håller jag absolut med om. Jag skulle aldrig låta mitt barn dricka alkohol. Jag? Ja, men jag är vuxen.

Jag tycker självklart också att det är otroligt sorgligt att en del barn behöver uppleva att föräldrarna blir fulla och otrevliga eller till och med våldsamma, jul eller inte, men jag är hjärtligt trött på att alkoholisters problem likställs med att dricka vin eller öl till maten.

God jul!

Mer på temat sjukdom

Läste nyss i Aftonbladet att man ska stanna hemma från jobbet om man är förkyld, annars blir man sjukare. Att vara snuvig på jobbet är en hälsorisk. Enligt nån studie så har man sett att personer som har minst 6 sjuknärvaro-tillfällen på ett år löper stor risk att bli sjukskriven i två månader.

Men, om man överhuvudtaget är förkyld minst 6 gånger per år så är man väl redan en stor hälsorisk? Jag tycker i alla fall att det låter rätt mycket.

Våga vägra svinis

Idag kom Previa till sist för att dela ut vaccination mot "den nya influensan" hos oss.
Jag tackade nej.

Feg? Dum? Kanske, men jag är ändå fortfarande lite rosslig i halsen och då ska man ju inte ta nån vaccination så jag hade kanske inte fått ändå. Hur som helst är jag ju inte direkt orolig för min egen skull, men jag kanske borde jag ha dåligt samvete för andra. Men det har jag inte. (Eller jo lite kanske)

Sankta Lucia

I fredags morse var det luciatåg på Axels förskola.

Som vanligt var vi lite sent ute så vi kom dit halv 8 fast det (tydligen) var samling kvart över 7 (som om inte halv 8 var tidigt nog, dan efter min julfest och allt...) så alla andra barn hade redan samlats i tåget när vi kom. Axel hade sin tomtedräkt på sig och har sjungit hemma jättemycket de senaste veckorna så han borde ha varit förberedd och klar. Nu visade det sig att han inte alls hade lust att gå med i tåget, trots att lilla Julie räckte ut handen till honom när vi kom. Han ville hellre stanna med oss så vi stod tillsammans och tittade på tåget istället. Också mysigt.

När de var nästan klara gick han och Andreas i alla fall fram och han satte sig bredvid de andra barnen och var med sista stunden.

Efter tåget var det fika inne - varm saft och kaffe och pepparkakor.

Rapport från julfest

I torsdags var det dags för årets event på jobbet - julfesten.

Jag bjöd enheten på bubbel som fördrink, tyckte att det vore gott och trevligt och att vi var värda det (när är man INTE värd bubbel liksom?). Det var uppskattat i alla fall. Vi samlades i enhetens eget storrum (där 2 personer sitter) där det finns en liten soffgrupp och så lyssnade på gamla julgodingar; Last christmas och Do they know it's christmas. "Ungdomarna" på enheten blev lite impade när jag guidade dem till Grooveshark, eftersom vi har sån stenålderssyn på tex Spotify på jobbet.

Hela min avdelning (den delen som sitter i Sthlm iaf) hade sen gemensam middag, vi var 95 personer som bordsplacerades enligt gamla tv-serier (jag satt vid Skilda världar-bordet) och åt julbord och lekte lite lekar. Det var faktiskt riktigt trevligt och kul, antaligen den roligaste julmiddagen jag haft på flera år. Kanske delvis för att jag slapp allt arrangemang den här gången.

Hela verket hade sen gemensam fest från kl 21, med dj och bar till självkostnadspris. Jag var bara där ett tag, kände att jag inte ville bli så sen eftersom jag skulle upp tidigt dan efter. Pratade lite med M, en annan enhetschef som sa att "stannar du sent som kommer folk börja komma upp till dig sen och berätta hur jävla bra du är, och ännu senare kommer de vilja berätta hur jävla bra dom själva är". Jag kände inte riktigt för att höra det så jag drog före elva.

All in all en himla kul julfest i alla fall, och det hade nog kunnat bli ännu roligare om jag hade stannat.

Livspussel

Jag känner att jag idag måste kommentera ett inlägg på en av mina favvisbloggar; Skriet från kärnfamiljen. De skriver idag om livspusslet, det omöjliga i att få ihop alla bitarna till en helhet utan sprickor och utan att behöva tvångstrycka ihop bitarna.

Jag tycker också att det är svårt att få ihop det ibland. Och då har jag ändå inte så många bitar i mitt pussel. Jobb, A och A, vänner. Jag tränar inte, fast jag borde, och jag har ingen direkt hobby, fast jag kanske skulle vilja. Eller, det sista stämmer egentligen inte. Jag tycker att vänner, läsa, blogga, träna kan räcka som hobbyprojekt. Jag har heller inga inredningsbehov direkt, men det är klart att jag ändå vill att det ska vara

Det som stör mig när jag läser inlägget på Skriet är mest att de talar om alla bitarna i pusslet som "krav" och "måsten". Ja, det är klart att man kan se jobbet som ett krav, det är det ju för de flesta. Och någon form av städning och tvättning är man väl tvungen att genomföra emellanåt, men resten är ju bitar som man lägger till för att man VILL, inte för att man MÅSTE. Och det är ju just det skapar ett svårlöst pussel. För även om jag kan tycka att det är svårt att hinna med vänner ibland, så vill jag inte skippa den biten. Det är det inte värt tycker jag. Jag vill heller inte kasta bort biten jobb och självklart vill jag att biten barn ska vara ganska stor.

Om det var så enkelt att man kunde "minska kraven på sig själv" så skulle livspusslet inte ens komma i närheten av att vara svårlöst, men de bitarna som bygger upp mitt pussel är för det mesta inte "krav" utan sådant som jag inte vill vara utan.

I inlägget så gör de enkla jämförelser med hur det var förr i tiden och hur är det möjligt att vi idag har så ont om tid när vi faktiskt bara jobbar typ 8 timmar om dan och bara har ett par barn. Jag tycker inte att dåtidens brist på livspusselproblem direkt är ett tecken på att de mådde bättre eller var lyckligare. De hade ju självklart också svårt att få ihop livet, men de hade inte lyxen att oroa sig för om de hann med att umgås med vännerna direkt. Att vi har högre krav på våra liv än 10-barnsbondefamiljen vid sekelskiftet (det förra) tycker inte jag är orimligt.

Min poäng är helt enkelt att problemet är att man VILL så mycket. Inte att man känner krav på sig från veckotidningar och bekanta (eller det kanske en del också gör), utan för att man verkligen VILL hitta ett sätt att hinna med jobb, familj, vänner, träning, ett hem eller vad det nu kan vara. Lösningen kanske fortfarande är att slänga bort en eller några bitar, som Skriet förordar, men sluta kalla dem för måsten!

Parkering

Ikväll var alla bilarna parkerade på rad i hallen.

Sista dan

Anita, min första chef på scb, avgick med pension idag. Eller, egentligen blir hon pensionär i slutet av januari, men hon har en massa sparad semester att ta ut så idag hade hon sin avtackning och på onsdag arbetar hon sista dagen.

Anita var som sagt min chef i 5 år, sedan har hon varit som min mentor kan man väl säga, framför allt nu sedan jag själv är chef. Jag har alltid kunnat fråga henna saker, "gnälla av" mig när det har behövts, diskutera personalproblem eller svåra ämnen som lönesättning etc. Jag kommer att sakna henne mycket på jobbet nu.

Money money money

Det är INTE roligt att meddela de nya lönerna!

Jag kände mig rätt nöjd med den fördelning jag hade gjort, efter omständigheterna i alla fall, men nu känner jag bara att jag vill ge alla mer. I alla fall de som tjänar lite halvkasst. Men det är ju inte rättvist heller att alla tjänar lika mycket förstås. Svårt svårt svårt.

Och dessutom är jag rädd att det blir värre den 10/12 då de fackliga släpper de nya lönerna, då kan ju alla se vad alla andra fått, och det brukar borga för missnöje...

Inte min roligaste dag som chef.

Meh! Missad födelsedag!

Jag har ju missat min egen bloggfödelsedag!
Hipp hipp hurra för bloggen som fyllde 1 år den 24 november (tror jag det var).

Det har varit roligt att skriva under det här året. Det har kanske inte blivit vad jag trodde, fokus har skiftat lite efter humör. Eller, egentligen har den ju ingen fokus, det är ju det som är själva grejen.

Ibland kommer jag på massor med saker att skriva om, ibland ingenting. Även när jag har en massa ideer så är det inte alltid jag orkar sätta mig ner och skriva ett inlägg, men det får väl vara mitt nyårslöfte att bli bättre på det. Kommentarer är alltid uppskattade!

Krasslig

Idag har jag varit hemma från jobbet, förkyld och huvudvärk. Inget allvarligt alls, jag kunde nog ha gått till jobbet egentligen, men jag skulle egentligen ha varit i Örebro hela dan på chefsmöte och jag kände att jag inte skulle palla med tågresan och inte samma möjligheter att åka hem om jag skulle bli sämre.

Det var hur som helst rätt skönt att sova nån timme mitt på dan och ta det lugnt, men gud vad trist det är att vara sjuk! Jag som nästan hade sett fram emot en sjukdag, speciellt en när jag inte ens är särskilt sjuk, men det var riktigt aptråkigt.

Om man är hemma frisk kan man ju i alla fall göra saker, men om man är lite krasslig så kan man ju liksom bara läsa eller kolla på tv. Eller slösurfa. Just nu är jag inte mitt inne i nån bra bok så läsning blev det inte, och dag-tv måste ha blivit sämre än jag var mammaledig för då brukade jag kolla lite men nu var det inget kul. Slösurfning ägnade jag mig en del åt, men inte heller det är ju så himla kul. Att surfa in på fejan tar ju liksom inte hela dan. Imorgon blir det jobb igen!

Inte Teknikens Dag...

Idag har vi haft problem att komma åt nätverket på jobbet hela dagen. Jag kunde börja dagen som vanligt och hann öppna ett par filer som jag skulle jobba i under dan, men sen gick det inte att spara, stänga eller öppna någonting som låg nån annanstans än hårddisken utan att datorn hängde sig. Eftersom jag inte använder hårddisken på jobbet (mer än att lagra mp3 på) så hade jag inget att jobba med. Det var lika illa för alla så på min enhet passade vi bland annat på att adventspynta redan idag.

Tills sist ledsnade jag på att det inte gick att göra nåt så jag åkte hem lite tidigare än jag skulle för att hämta Axel, tänkte att jag kunde skicka ett par mail hemifrån istället, och passa på att handla och kanske ta det lugnt en kvart innan det var dags att gå till dagis. Väl i Sumpan så insåg jag att det gick ju inte heller, för det var strömavbrott i halva Sundbyberg typ. Ica, Konsum och Systemet hade stängt, och hemma gick det ju inte att använda datorn heller.

Eftersom det här är Sverige i november så var det ju rätt mörkt så jag letade fram ett par små ficklampor och en massa värmeljus och förberedde hemmet för en kväll i mörket. Jag och Axel hängde kvar ute ända till fem idag men sen gick vi hem och tände ljus och åt lite kall mat.

Dagens visdom:
Man blir jäkligt ställd när tekniken inte funkar som den ska!
(Nu gör den ju tack o lov det igen så jag kan både kolla på tv, värma vatten och blogga. All I need!)

Man tror ju inte det är sant...

Jag har tappat mina vantar idag. Helt sjukt. Tredje gången på typ en vecka.

Imorgon får det nog bli en shoppingtur till Fältan på lunchen:

Nu är Axel vaccinerad

Han satt lugnt och väntade i en kvart tills det var hans tur. Aj aj sa han när han fick sprutan, sen "borta!" när det var klart och sen hoppade han ner på golvet och skrattade och lekte igen.

Hatar min mobil...

För mindre än ett år sen, i februari tror jag det var, så köpte jag en ny mobil. Egentligen var jag nöjd med den jag hade (min fina röda som jag fick när Axel föddes) men jag ville verkligen ha en som man kunde synka outlook med, fick jag för mig. Och så ville jag ha en jobbmobil. Jag hade tre olika att välja på på jobbet och efter mycket om och men så valde jag en HTC Touch diamond.

Det gick ganska snabbt att inse att jag inte var bästa vän med min telefon. Tänkte att jag kanske vänjer mig, men nej, det har jag inte. Jag avskyr min mobil. Jag orkar inte ens räkna upp allt som är dåligt med den. Det senaste som irriterar mig är i alla fall att jag råkade radera alla kontakter när jag skulle synka den med outlook. Eller, de blev inte raderade, men de försvann från telefonen. Det i sig är väl kanske något lite mer mitt fel än telefonens (möjligen...) men nu när jag fått hjälp av A att flytta tillbaka alla kontakter så är det som att telefonen inte fattar kopplingen. I gamla samtalslistor, samt bland skickade och mottagna sms, så ser man fortfarande bara numret i de flesta fall, inte namnet på kontakten. Det är som att den inte fattar att 070... är samma som +4670... Ska det vara så??

Jag har i alla fall inte samvete att beställa en ny från jobbet. Ett par år känns det som att jag måste ha den här i alla fall.

Suck. Och inte använder jag kalender eller mail i telefonen heller.

Snygga skor!

Köpte i helgen:

Snyggt! (eller hur Annika?)

Äntligen!

Klipptid äntligen bokad! Om en vecka är det dags.

Kan man gå till sin frisör och säga att "jag vill ha långt, vågigt, mörkbrunt hår" tro? I så fall kan jag tänka mig nåt sånt här.

Choklad

Marabou har kommit med en del nyheter på sistone.

Två olika smaker i en serie (?) som heter Marabou sensation - Toffee & walnut och Raspberry & yoghurt. Den första har jag smakat och den var rätt god, men lite väl mycket valnötssmak kanske för mig. Den andra måste jag nog testa nångång för det kan nästan inte bli fel med hallon. Oavsett.

Idag i kiosken på jobbet såg jag också en ny 200-grammare - Marabou Vinter. Den har smak av de traditionella vinter-/julkryddorna kardemumma, nejlika, peppar, ingefära, kanel och vanilj. Borde smaka lite som pepparkaka alltså. Kanel är ingen favvis hos mig faktiskt, men den här kombinationen borde kunna vara god ändå. Pepparkaka är ju fantastiskt! Synd att den bara verkar finnas som stor.

Om nån undrar så kan jag berätta att jag dels suttit i telefonkö ganska länge, och sen i telefon. Därav bloggandet på arbetstid. Jag har gjort annat under tiden också. Så det så.

Inte bara jag...

Filmen jag såg på datorn i Luxemburg (se nedan) var Twilight, och jag vet, det är pinsamt, jag är inte 17, men jag har ju redan erkänt att jag blev helt besatt av böckerna så varför inte fortsätta vara ärlig.

Idag vid mitt lunchkollande på bloggkoll.se (som A) inte borde kallas "lunchkollande" eftersom det var typ 3 månader sen jag kollade sist, och B) inte heter bloggkoll längre utan bloglovin tror jag) så insåg jag i alla fall att jag inte är ensam. Om nån nu trodde det...

Ebba von Sydow har både läst bok (bara den första) och sett filmerna. (Jenny, du bör också kolla in hennes inlägg om Chanel-väskor från idag! Eller kanske inte förresten...)

En mammas dag är en annan blogg som jag läser ibland och uppenbarligen finns det fler än jag som egentligen är lite för gamla för ungdomsdrama som ändå fastnar.

Filmen då? Tja, den var helt ok.

Film på datorn

Skrev det här inlägget igår kväll, men vågade sen inte publicera det, för tänkte att man kanske inte ska erkänna att man kollar på film gratis på nätet? I just mitt fall var det ju en gammal film som inte går på bio längre, men antar att filmbolaget ändå hellre vill att jag hyr eller köper? Och dessutom går det ju lika bra att kolla på sprillans nya filmer om man vill det.
Riskerar jag finkan nu?

När jag var i Luxemburg för en vecka sen så hittade jag en bra sida på nätet där man kunde kolla på film, streamat, på datorn. I vanliga fall så stoppar ju min jobbdator de flesta möjligheter att se film/lyssna på musik etc, men detta funkade.

På watch-movies-online.tv kan man välja film och sen välja bland ett antal olika sidor som tillhandahåller tjänsten. Jag valde Megavideo.com och det funkade bra. Och nej, jag kollade inte på Marley & me, nu valde jag bara på måfå från Top Rated. Kanske ser den nästa gång.

Pjapp!

Första soliga dagen sen september typ. I förmiddags blev det en tur till parken där Axel gungade och plaskade i den stora vattenpölen som nästan alltid finns där. När han tröttnat på parken så kollade vi in tågen i vanlig ordning. Efter lunch gick vi till Solna C för lite light shopping (jeans, två toppar samt nya vantar till Axel, som också har en tendens att tappa bort sina) samt fika med Annika.

Fortsatt deltid

Idag har jag ansökt om fortsatt deltidsarbete (90%) efter nyår. Söker en termin i taget, så nu gäller det fram till 1 juni, sen får jag väl se. Kan i och för sig inte tänka mig att jag vill gå upp till heltid då, 90% är ganska lagom!

Daltande eller disciplin?

Det här med barnuppfostran är svårt...

Axel har ju varit trotsig (?) till och från rätt länge och det har väl eskalerat lite på sistone. Framför allt är det kläderna som är det största problemet, han vill inte klä på sig oftast. Ibland går det hur bra som helst, i alla fall om man leker lite under tiden och avleder, gör lite roliga ljud när byxorna åker på, eller pratar om bussar medan man tar på tröjan etc. Andra gånger slutar det med att han ligger gallskrikande på golvet och jag håller fast honom för att få på kläderna. Inte så harmoniskt.

Hur ska man egentligen hantera sånt?
Ibland tänker jag att jag kanske gör honom en otjänst genom att "leka på" kläderna och att tillåta det ta tid. Jag kan tänka att det nog är bra för barn att lära sig att det är föräldrarna som bestämmer vad och när man ska klä på sig. Jag vill ju inte curla mitt barn! Samtidigt blir ju hela förmiddagen förstörd om varje morgon slutar i bråk och skrik. För det är tyvärr inte så att han snabbt vänjer sig vid påklädningen om man bara gör det till en rutin.

Tänkte på det när jag hämtade honom på dagis igår. En mamma var där samtidigt och hämtade sin dotter, som inte ville ha mössa på sig. Hon gjorde i och för sig inte så mycket väsen av sig, men hon gnällde lite och sa nej när mössan skulle på. Mamman sa då, ganska surt tyckte jag, att Vad gnäller du för? Nu tar du på dig mössan, det är jag som bestämmer. Och den lilla flickan tog ju på sig mössan och så gick de därifrån.

Med Axel tror jag situationen hade sett lite annorlunda ut. Om han inte vill ha på sig mössan så skriker han och sliter av sig mössan, om och om igen. Och då spelar det ingen roll om jag säger "det är jag som bestämmer". Men borde man ändå göra som den andra mamman? Kanske.

Jag försöker ändå tänka rätt mycket på att ge uppmuntran och beröm istället för att tjata. Inspiration bland annat från boken Fem gånger mer kärlek av Martin Forster. Enligt honom blir ingen lyckligare av att bråka på kläderna varje morgon, och jag tror jag håller med.

Förstånd

(Tänkte först illustrera föregående inlägg genom att leta fram bilder på paraply (inte så svårt att hitta), plånbok (samma där) och förstånd. Vet inte vad jag hade förväntat mig men, bildgooglade i alla fall det senare och fick då fram följande bilder:

Intressant kombo onekligen...)

Dagens borttappat

Ibland tänker jag att jag kanske borde införa en ny kategori här på bloggen. Dagens borttappat, eller nåt liknande.

I fredags, på väg till Köpenhamn, lyckades jag tappa bort både mössa och handskar. Köpte visserligen nya vantar o ny mössa på hempa i K-hamn så jag frös varken om huvud eller händer ändå. Igår tappade jag så den ena nya vanten på tunnelbanan på väg till jobbet. Köpte nya. Hittade sen vanten i trapphuset hemma...

Idag har jag tappat min stegräknare.

Vad blir det imorgon? Paraplyet? Plånboken? Förståndet?

45 minuter

Så lång tid tog det att ta på Axel kläderna när vi skulle hem från dagis i eftermiddags...
De senaste dagarna har han varit otroligt motsträvig till det mesta, kastat saker, slagits, skrikit. Härliga tider! ;-)

Working group meeting on statistics on science, technology and innovation

Till Luxemburg åker man nog bara om man ska delta i något möte på en av EU-institutionerna här, i mitt fall på Eurostat.

Mötet idag har till största delen handlat om R&D statistik, inga direkt spännande diskussioner eller beslut idag. Det blir nog mer spännande nästa år när det är dags att revidera den regulation som vi följer.

Ikväll är det gemensam middag (på frivillig basis) på restaurang Bodega som ligger nåt kvarter från vårt hotell Simoncini.

Imorgon handlar mötet om innovationer, vet inte om det kommer bli så mycket mer spännande än idag. Ska försöka fota möteslokalen i alla fall, brungul heltäckningsmatta på golvet och ljusgrön på väggarna. Snyggt!

Ska bli skönt att hoppa på planet 17.20 imorgon kväll för att åka hem.

Tjejweekend i Köpenhamn

Helgen tillbringades i Köpenhamn med Annika, Jenny och Marie.
Vi landade på fredag förmiddag, tyvärr utan Annikas resväska (och mina handskar och min mössa)... Checkade in på hotell Dgi Byen, som låg i Köpenhamns trendiga meat packing district (=Ködbyen). Vädret var ganska risigt hela dan, regn och blåst, men vi promenerade runt i stan ändå. Lite shopping blev det, och ett glas vin på café Norden.

På kvällen åt vi jättegod 7-rätters middag på italienska restaurang Famo som Annika hittat på nätet.

Lördagen gick också åt till att flanera på stan. Lite mer shopping samt glögg och pepparkakor i Nyhavn. Julmarkanden var i full gång och detvar riktigt stämningsfullt!

Kvällen inleddes med vin på rummet, det närmaste förfest jag har kommit på flera år!, och sedan middag på Carlton i Vesterbro. Kvällen avslutades med en drink på ett ställe som satsar på ekologiska råvaror.

På söndagen hann vi inte med så mycket, en promenad och tur till söndagsöppna varuhuset Magasin plus fika. Sedan var det dags för mig att åka ut till flygplatsen för att ta planet till Luxemburg.

Axel 2 år

I lördags fyllde Axel två år. Lilla skruttbebisen är ingen bebis längre, nu är han en stor pojke, med mycket vilja.

Han pratar mer och mer varje vecka nu känns det som. Fortfarande inte rent, men vi förstår honom i alla fall. Traktor, juice, cykla, tåg, båt, kritor, vagn etc. Mest enstaka ord, när det blir tvåordsfraser så är de av enklaste sorten - min pappa, mammas näsa och mera juice/tåg/buss etc. Mera, min och nej är nog favoritorden! :-)

Det går bättre och bättre med maten också, han smakar på en del nya saker i alla fall, både på dagis och hemma. Vi är i alla fall glada över att han inte kinkar med maten och tänker att intresset för fler olika rätter nog kommer med tiden, vi tar det med ro.

I födelsedagspresent fick han bland annat en ambulans, en buss och en bok med tåg och deras ljud. Övriga favoriter nu är kritor och block, duplo och lilla vagnen som han älskar att köra runt med. Han gillar också sina böcker, framför allt de som handlar om tåg, buss och brandbil (anar vi ett tema här...?) Molly-böckerna är bra, och Knacka på och Ut och gå.

Han gillar också att sjunga och lyssna på musik. Han dansar gärna till popmusik, men allra helst lyssnar han på barnsånger, både på skiva och när vi sjunger. Han gör rörelserna till Imse vimse och sjunger med i Vi leker träd. Vissa sånger har han tröttnat på och då säger han helt enkelt Nej väldigt bestämt om vi börjar sjunga dem.

Nåt som fortfarande är jobbigt är påklädning, Han tycker INTE om att ta på kläder, för det mesta i alla fall. Man måste lirka och leka och skoja på kläderna för att slippa bråk. Jag har oftast svårt för det på morgnarna när jag är lite stressad och vill komma iväg, men jag försöker bättra mig eftersom jag vet att vi får en mycket mysigare morgon om vi inte blir arga över kläderna. Någon mamma på dagis sa en morgon att "vänta bara, det kommer bara bli värre, vänta tills han är sex år", men jag tänker att jag faktiskt inte tror på det. Det KAN helt enkelt inte bli värre. När Axel är arg och trotsig så är det så illa det kan bli, det är jag helt övertygad om. Dock kan jag tänka mig att när han kommer in i den riktiga trotsåldern så kanske detta inträffar i fler olika situationer, men varje enskilt tillfälle kan inte bli värre än det är nu. När han blir arg så blir han så vansinnigt och okontrollerbart arg, även på dagis tycker de att det är svårt att veta hur man ska hantera det. Jag tror att de gör det bra dock, och vi gör det också bra ibland, men jag tror att vi tappar tålamodet lite för ofta. För det är ju tydligt att han kontrollerar humöret bättre om vi håller huvudet kallt. Förstås. Börjar vi skrika så eskalerar det bara.

När han blir arg för att han vill något han inte får, eller måste göra nåt han inte vill, så skriker han, och kastar saker. Han slåss också, vilket såklart är väldigt frustrerande eftersom jag verkligen inte vill att han ska göra det. (Läste en gång på ett föräldraforum om en mamma som sa att första gången hennes barn hade slagits så hade hon bara sagt ifrån tydligt, och lite chockat, "nej men vet du vad, så där gör vi verkligen inte!" Och sen hade hennes barn inte gjort det nåt mer. Ha ha ha ha, jag skrattar så jag kiknar...)

Trots en del utbrott så är ju faktiskt Axel för det mesta glad! Det är roligt att hämta honom på dagis. Han blir jätteglad när man kommer, även om han inte alltid har lust att gå hem. Men det kan vara rätt mysigt att stanna kvar och leka en stund också. De andra barnen är så himla gulliga med Axel. Igår hade en pojke sagt till Andreas "Jag älskar Axel!"
Ja, jag med!

Mary Kay - utvärdering

För ett tag sen var jag hos grannen M på Mary Kay-party, hemmaförsäljning av smink och hudvård alltså.

Nu, knappt två månader senare, är det hög tid att utvärdera mina inköp. Vi fick testa lite olika hudvårdsprodukter den kvällen; handkräm, ansiktstvätt, foundation och läppglans bland annat. Dessutom fick vi pröva två produkter för läpparna, Satin Lips Lip balm och Lip mask. Jag är ju totalberoende av lypsyl/cerat eller vad man vill kalla det och blev därför lite sugen på de här produkterna som skulle ta bort beroendet, genom att bara innehålla bra ingredienser. Vet inte riktigt vilka, men det är väl typ paraffin och mineralolja och sånt i de produkter som kroppen blir beroende av, så jag antar att dessa inte innehåller sånt.

Nu har jag i alla fall testat under en period och jag måste säga att jag inte är såld. Jag behöver fortfarande applicera lip balm rätt ofta, vissa dagar typ hela tiden medan andra dagar känns mycket bättre. Ska förstås använda tills tuben tar slut men som det känns nu så kommer jag nog återgå till apotekets Nueva.

Jag köpte också en ny ansiktstvätt. Det är en 3-i-1 med tvätt, ansiktsvatten och lättpeeling i ett. Den är väl helt ok förutom att man inte kan tvätta ögonen med den. Fattar inte vad jag tänkte som köpte den, jag är ju inte alls intresserad av att ha två olika ansiktsrengöringar. I vanliga fall brukar jag ändå tvätta bort mascara med min vanliga ansiktstvätt, men den här biter för det första inte på mascara och för det andra är det ju en slipeffekt så jag vill inte gnugga runt ögonen.

Summa summarum: Mary Kay får godkänt, men med tanke på priset och det lite meckiga inköpssättet så kommer jag inte fortsätta med dem.

Idag firar vi!

Det blir ett litet kalas, bara familjen. Tids nog får man väl låta hemmet bli översvämmat av 12 småungar som alla vill ha korv och fiskdamm, men det får bli någon annan födelsedag. Just nu leker Axel med sin nya buss. Resten av paketen har fått vänta något.

Vaccinera eller inte?

Jag kan inte bestämma mig om jag vill vaccinera mig mot svininfluensan eller inte. En vanlig influensa har jag aldrig ens övervägt att vaccinera mig mot, det har bara kännts så himla onödigt, men nu är ju det här en speciell typ av influensa. Eller?

Det är så svårt att veta hur man ska tolka all den information som finns, både den som finns på tex Vårdguiden och den som finns i pressen.

De skäl som anges för vaccination på Vårdguiden är:
1. Du slipper bli sjuk.
Såklart. Men jag är inte rädd för den här influensan, heller. Inte för egen del i alla fall. Jag vet att det finns en del tidigare friska unga människor (skönt att räknas in i den gruppen igen...) som blivit rejält sjuka och behövt sjukhusvård, men det är fortfarande så få att jag inte kan oroa mig. Det är som att oroa mig att jag ska få en blodpropp eller nåt. Klart det kan hända, men risken är ändå rätt liten.

2. Du skyddar andra från att bli smittade.
Behjärtansvärt, men det gäller ju vanlig influensa också och det brukar jag inte bry mig om. (Det låter lite hårdhjärtat kan jag se nu när jag läser det såhär... Kanske är det detta man ska hänga upp sig på och helt enkelt vara lite solidarisk? Å andra sidan skulle jag ju med samma resonemang vilja betala mer i skatt samt arbeta aktivt mot svälten i Afrika... )

3. Vi förhindrar att influensan kommer tillbaka.
Vet man det? En vanlig influensa kommer ofta i två eller fler vågor, ibland i allvarligare form. De som är vaccinerade och de som redan varit sjuka borde rimligen slippa den andra vågen då. Om den här influensan kommer tillbaka i en allvarligare form så vet man ju inte om vaccinet skulle skydda mot den. Dels för att det är en ny influensatyp och dels för att man inte riktigt vet hur länge vaccinet skyddar. Däremot känns det ganska rimligt att tänka sig att den som blir sjuk nu är immun mot nästa våg.

Jag har aldrig haft influensa och har därför ganska svårt att oroa mig för den här. Å andra sidan är det väl just sådana som jag som löper störst risk att bli sjuka nu då eftersom jag inte har något gammalt influensaskydd som ligger och lurar i kroppen. Eller så har jag ett sånt fantastiskt immunförsvar så jag sitter säkert.

Helst skulle jag vilja få den nu, vara sjuk i ett par veckor och sen känna mig lugn. Men det finns ju inga garantier för det. Och jag skulle vara väldigt orolig för att smitta Axel. Han tillhör ju i och med sin ringa ålder en riskgrupp, som inte heller (än, det verkar hålla på att ändras) får vaccineras.

Men om jag ändå är lite orolig, varför inte då vaccinera kan man ju undra? Jag är inte orolig för eventuella biverkningar. Mitt främsta skäl för att vara tveksam till vacccinationen är nog helt enkelt att jag är tveksam till om det är bra i det långa loppet. Man vet så lite om den här smittan, tänk om det här bara är början, om den kommer tillbaka i en allvarligare form som vaccinet inte skyddar mot? Då kanske det skulle vara bra att istället bli sjuk nu?

Samtidigt är jag ju för vaccinering mot stelkramp och alla de barnsjukdomar som Axel vaccineras mot. Jag är ju inte rädd att mässling-smittan helt plötsligt ska mutera och sprida sig över världen och smitta alla som är vaccinerade men inte dem som redan haft sjukdomen. Rationell är jag inte. Däremot lite lat kanske. Orkar inte köa för vaccin, vi skulle få här på jobbet var det tänkt men nu vill inte landstinget i Stockholm tillåta att Previa tar betalt för att komma hit och vaccinera oss, och då är ju förstås Previa inte särskilt intresserade av att göra det. Det hade varit en bra lösning i alla fall.

Nåväl, jag grunnar lite till. Det slutar säkert med att jag antingen blir sjuk innan jag tänkt klart, eller att vaccinet är slut när jag väl bestämt mig.

ps: jag har inte skrivit detta inlägg på arbetstid, det gjorde jag igår men sen hamnade det av nån anledning som utkast. Har dock publicerat det samt skrivit den här kommentaren på arbetstid... ;-)

Besatt av tåg

Axel är helt besatt av tåg nu. Varje dag efter dagis så är det enda han vill att vi ska gå till järnvägsövergången så vi kan titta på tågen. En vanlig vardageftermiddag så passerar ju rätt många tåg så vi kan bli stående ganska länge. Tur att han ändå är aktiv om dagarna på dagis, för efter dagis vill han bara sitta i vagnen och titta på tååååå. Till tåååå säger han också, då han vill att det ska komma ett till tåg. Ganska sött!

Fikahelg

Jättemysig och rolig helg till ända.

I fredags höll jag på att somna redan när vi la Axel, jag var så himla trött efter en ganska intensiv vecka med mycket jobb. Höll mig i alla fall vaken över Idol och typ en halvliter Ben & Jerrys.

På lördagen åkte vi ut till Yxlan och hälsade på Lars och Helena och lilla Olivia i deras nybyggda sommarhus. Vi började med kaffe, kanelbulle och havrekakor. Sen, faktiskt, en lång promenad runt ön, sen tillbaka för lasagnelunch. Barnen vaknade och resten av eftermiddagen hängde vi bara runt i huset och lekte tills det var dags för våfflor... Axels första våffla och needless to say så var han väldigt förtjust. Så även vi.

På kvällen åkte vi hem, lite trist just då men ändå skönt att komma hem.

I går var vi 2-årskalas. Axels kompis Alvin fyllde år för nån vecka sen och nu var det dags för kalas. Det var inte så jättemycket folk där, vilket var skönt, men ändå 6 barn från 1-4 år, vilket gjorde det hyfsat livligt. På kalaset bjöds fika; bullar, kladdkaka, chokladbollar (ni vet, ne-erbollar helt enkelt), kakor och tårta. Andreas och jag skippade helt enkelt middagen sen, det fanns liksom inte plats för det.

Himla trevlig helg i alla fall,om än lite väl mycket godsaker kanske. Tur att vi i alla fall är anmälda till motionsplatsen.se nu och jag ska börja använda stegräknare igen! Vem vet, det kanske rent av blir nån riktig träning så småningom också!

Dags att börja träna?

Min enhet har anmält att vi ska vara med i en motionstävling under hösten.

På Motionsplatsen ska man som lag kunna lägga in träningsdagbok, hålla koll på sina personliga träningsmål och samla motionspoäng och genom dem förflytta sig på motionskartan och tävla mot andra lag.

Jag hoppas att detta är den spark i baken (eller kanske snarare stenhårda tackling i ryggen) som jag behöver för att börja träna lite mer. Man får poäng även för promenader med stegräknare och det borde ju till och med jag klara. Ingen annan som är sugen på att anmäla sin arbetsgrupp?

Vpl

När jag jobbade på staben och var delansvarig för SCB:s hela verksamhetsplanering så tyckte vi ofta att bland annat enhetscheferna var rätt gnälliga som klagade på att verksamhetsplaneringen var så jobbig.

Nu sitter jag där själv och ska göra det, från andra hållet så att säga. Och jag kan säga att jag nu, sent omsider, fått en annan förståelse för gnället... Det ÄR mycket att göra, på kort tid, och förutsättningarna är ibland allt annat än goda.

Det är mycket som ska planeras. Inte bara den egna enhetens resurser, utan man ska lämna in underlag till marknadsplanen, en uppdragsplan för kommande år, publiceringsplan, uppdatera databasen över alla SCB:s produkter och det värsta av allt - en plan för interna köp och sälj. Det kanske är jättevanligt att företag och myndigheter har interna köp- och säljorganisationer, men det är banne mig inte lätt alla gånger att förhandla om innehåll och kostnad avseende sådant som min enhet behöver få utfört av andra avdelningar inom vår organisation. Framför allt gäller det insamlingsverksamheten, alltså de avdelningar som nu sköter all datainsamling och granskning av uppgifter från företag (och individer, även om man inte behöver granska de uppgifterna på samma sätt). Eftersom vi ändå jobbar på samma ställe allihop så kan man inte alltid vara lika hård som om man köpt in tjänsten externt, och man kan heller inte ställa samma krav som man gör från en extern leverantör. Eller, det kan man väl, men det är ju samma pott med pengar i grund och botten oavsett om vi som ämnesenhet betalar eller om insamlingsavdelningen betalar.

Jag tycker hur som helst, än så länge i alla fall, att det är rätt kul. Den här veckan har det varit rätt mycket jobb, men jag tycker att jag börjar på styrsel på det hela nu.

Nästa vecka måste jag dock se till att få lite tid över att börja förbereda mig för mötet på Eurostat i Luxemburg om två veckor. Det brukar handla om ett antal hundra sidor med dokument som man ska läsa och ta ställning till. Tyvärr brukar det mesta droppa in dagarna före mötet, så det är inte säkert att det finns så mycket att läsa nästa vecka, men hoppas kan man ju alltid.

Nya upptäckter på jobbdatorn

Jag är grymt nöjd över att ha hittat till grooveshark.com som gjort det möjligt att lyssna på musik på jobbet. Idag upptäckte jag också att jag kan kolla på svt play på jobbet! Youtube funkar inte, inte heller webbradio, men svt play funkar alltså. Därför har jag idag kunnat roa mig med att kolla på svt:s egen Svenska hollywoodfruar (från Robins humorpratshow). Riktigt roligt! Rekommenderas för den som inte sett det ännu.

Tyvärr har det inte funnits så mycket tid att titta på roliga tv-program på arbetstid den här veckan, men det lugnar väl ner sig nångång ;-) .

Högsta vinsten i vinlotteriet!

6 flaskor vin, 5 röda och en vit, blev resultatet från dagens vinlotteri.
Härligt!

Musik på jobbet

Den här sidan hittade jag igår.

Som ett alternativ till Spotify, eller vanlig webbradio, som inte funkar på mitt jobb. På Grooveshark.com kan jag lyssna på musik på datorn, vilket jag tycker är bra ibland om jag sitter inne på rummet och bara jobbar. Nyhetens behag gjorde dock att gårdagseftermiddagen inte blev fullt lika effektiv som den brukar... Drabbades av lite "spotify-ångest", den där känslan man får när man har tillgång till all denna musik, och jag kan inte komma på nåt att lyssna på. Och när jag väl kommer på nåt, då är det en låt från 1987, eller nåt av en grupp som splittrades 1998. Bara att inse, igen... I'm old.

Saker som irriterar mig, del 2

Jag har en önskan om att folk skulle bli bättre på att åka rulltrappa.

Av någon outgrundlig anledning så är det tydligen rätt svårt för en del. I rusningstid tycker jag ändå att de flesta grejar det där med att stå till höger och gå till vänster, faktiskt. (Den enda rulltrappa i stan där det är helt ok att skippa denna regel är rulltrappan på NK.) Däremot är det påfallande många av dem som går till vänster som ändå känner ett behov att stanna några trappsteg innan de är uppe och ska kliva av rulltrappan.

Varför?? Tycker de att rulltrappan rör sig med en sån förfärlig fart att de riskerar att ramla om de går av "i farten" så att säga? Träna träna träna! blir min uppmaning då. Det ÄR inte svårt.

Det är heller inte svårt att kliva på i farten. Om man råkar sätta foten mitt på en skarv mellan två steg så finns det ändå gott om tid att flytta foten till det ena eller det andra steget innan de delar sig. Herregud, jag skulle vilja se hur dessa människor hanterar trappan på Lustiga huset...

Resor i november

Nu är hotell bokat i Köpenhamn!

Vi ska bo på Hotell Dgi Byen som ligger centralt och ser trevligt ut!

Lunchade med en kollega idag som frågade vad vi skulle göra i Köpenhamn. Tja, göra o göra... Gå på stan, fika, dricka vin, äta gott, förhoppningsvis shoppa lite. Så mycket mer behövs ju inte!

Lite störande är det dock att jag måste åka till Luxemburg direkt efter Köpenhamn. Ska på ett " Working group meeting on statistics on science, technology and innovation". Sjukt spännande antar jag att alla tänker nu. Flyger från K-hamn på söndag em och hem på tisdag kväll, 15-17 november. Skulle helst ha sluppit men det blir säkert intressant och bra när jag väl är där. Det blir så himla många dagar ifrån Axel bara, men han har det ju bra hemma med pappa!

Har bokat ett hotell som ser schysst ut i alla fall. Det ligger precis bakom Place d'armes, som väl är hjärtat i stan. Luxemburg i övrigt är väl inte så jättespännande, men det kan se fint ut på håll!

Vintertid

Lite ljusare på morgonen gör ju ingenting egentligen, men fy vad jobbigt att det nu blir mörkt typ direkt efter lunch! Well, kanske inte riktigt då, men näst intill.

Nu kommer det dröja väldigt länge innan det är ljust när jag går från jobbet nästa gång. (Eller, det är nog ljust de dagar jag hämtar några veckor till). Och att vara ute och leka efter dagis känns ju inte lika lockande när det är mörkt. Fast iofs så är Axel inte så sugen på att vara ute och leka efter dagis längre heller, han vill helst bara gå och titta på tågen.

Hur som helst så funkade omställningen riktigt bra för Axel. I lördags la jag honom först kl 20, dels för att han var pigg och glad och vi hade roligt, och dels för att jag gärna ville att han skulle sova lite längre, och det gjorde han. Strax före halv 8 (vintertid) steg vi upp. Skönt!

Städdag på gården

Vi har krattat en massa löv och fyllt otaliga plastsäckar. Nu var det dags för fruktpaus tyckte Axel!

I eftermiddag kommer ma & pa och Johan hit på middag, det vankas lasagne.

Intressant klädkombo

Axel tycker det är härligt att springa runt inne i tröja, blöja och...stövlar. Tja, varför inte?

Medan jag skrev detta inlägg så bytte han skor, av med gummistövlar och på med mina vita ballerina med träklack. Säkert poppis hos grannarna under...

(Det är morgon i slutet av oktober = mörkt både inne och ute så bildkvaliteten är kass...)

Sover dåligt

Axel sover dåligt sedan några nätter. Han sover ju oftast rätt bra. ibland till och med oförskämt bra, men nu har han fått för sig att han inte vill gå och lägga sig och inte vill sova själv. Vet inte vad som orsakar detta, men det är otroligt frustrerande.

Han grinar vid sänggående, vill inte till sängen, han som för bara ett par veckor sen sprang in till sängen på kvällen och pekade och sa Dä dä och ville lägga sig. Nu är det skrik och gråt varje kväll. Sen vaknar han efter ett par timmar och somnar inte om utan att vi är i närheten. I förrgår natt var han vaken och skrek i 1,5 timmar innan han somnade av ren utmattning tror jag. I går natt orkade jag inte höra hans skrik och somnade på soffan utanför hans rum och sov där till 3... Inte optimalt.

Vet inte om han drömmer mardrömmar, eller om han är lite krasslig, eller om han är mörkrädd eller om det bara är en fix idé. Det är i alla fall väldigt svårt att vara bestämd och tuff och bara ignorera skriken, som inte är "vanliga" missnöjesskrik, utan det låter som att han tappar andan och håller på att dö av skräck. Klart man måste ta det på allvar.

Vad gör man? Å ena sidan tänker jag att det är bra att vara lite hård och inte vänja honom vid att vi är bredvid honom som han vill, låt honom skrika lite.

Å andra sidan känns det helt absurt att ignorera en tvåårings galna skrik av bara bekvämlighet, man måste väl ändå ta hans oro, berättigad eller ej, på allvar? Vi funderar på nattlampa. I natt sov jag som sagt på soffan fram till 3, smög in och la mig i sovrummet sen, vaknade 03.52 av att han skrek igen. Då tände jag i vardagsrummet och sen gick det bra. Kan man bli mörkrädd bara sådär? Det känns som ett inlärt beteende tycker jag och det vill man ju inte stödja, men kanske får vi bara acceptera att han inte vill vara själv i mörkret?

Jag tror ändå att det kommer att gå över av sig själv, det har ju hans andra sömnstrulperioder gjort, men det skulle ju ändå kännas bra om jag kunde vara nöjd med sättet jag/vi hanterar det, men det vet jag inte om jag är idag.

Jag är i alla fall påverkad av dessa få nätter av sämre sömn. Borde därför ha gått och lagt mig för länge sen men det har jag uppenbarligen inte. Nåja, jag får i alla fall sova ostört i natt, så förhoppningsvis är jag ändå hyfsat pigg imorgon 08.30 när vi börjar.

Bea-chips?

Jag gillar bearnaisesås. Utan tvekan, det är jättegott. Hemlagad, och till och med en del av de färdiglagade i butik (Lallerstedts till exempel).
Men bearnaise-chips? Såg just reklam för det. Från olw tror jag. Sour cream och bearnaise. Jag är skeptisk. Om nån smakar och ger tummen upp - meddela mig!

Väldigt god middag!

Förrätt: Pilgrimmsmusslor med jordärtskockskräm och knaprig bacon
Varmrätt: Grillad biff med bearnaise och tomatconcassé och rostad amandinepotatis
Dessert: Creme brulée med röda vinbär

Goda franska viner till det, vitt till förrätten förstås (uppfattade dock inte vilket) och detta röda till varmrätten.

Internat på Haga slott

Befinner mig utanför (i?) Enköping, på Haga slott där vi haft en intensiv konferensdag. Vi har AD-internat (=avdelningsdirektion) tillsammans med DFO:s AD (=Avd för datainsamling från företag och organisationer) vilket har varit både trevligt och givande!

De avvek redan halv 3 men vi fortsatte sen till strax före 6. Jag har tagit en kort promenad och ska nu göra mig i ordning för middag. Ska även träffa de andra på fördrink halv 7, om 9 minuter alltså, dags att lägga på ett kol!

Så här ser det ut på mitt rum:

Tack...

...för kaffe och alvedon -

som hjälper mig stå på benen och hålla huvudet igång efter nattens skrikfest och morgonens klädbråk...

Ny favoritblogg

Har en rätt ny blogg som jag följer nu, förstås:
Lurad av Erik Olsson Fastighetsförmedling och en kriminell säljare
Heja heja Jenny och Christian - kanske inte alltid härligt med all denna uppmärksamhet men jag hoppas verkligen att det hjälper er att få det ni har rätt till!

VAB - första gången

Idag har jag vabbat för första gången. Inte särskilt märkvärdigt, Axel hade rätt hög feber igår så han fick vara hemma idag. Imorse hade han fortfarande lite feber, men sen blev han piggare och piggare under dagen och på eftermiddagen var det inte några långa lugna stunder direkt. Vi höll oss inne större delen av dagen dock, bara en promenad för att kolla in tågen (ett dagligt måste) och en sväng in på ica.

Som det känns idag så undrar jag varför jag nånsin tyckte att det var så jobbigt och småtrist att vara mammaledig - det var ju superhärligt att vara hemma och leka en hel dag! :-)

Födelsedag

Andreas födelsedag i lördags firades på allra bästa sätt med mysig morgon hemma, Axel gick in med paket till pappa vid 8-tiden och vi hann med att ligga och dra oss en liten stund också. Sen lång frukost hemma, äggröra, surdegsbröd och gott kaffe.

Efter lunch åkte vi till mormor o morfar med Axel, medan vi tog en kort shoppingtur och sen på kvällen var det dags för god middag på Bistrot Paname. Lammfilé med en massa bönor och potatisgratäng till det. Efterrätt blev Creme Brulee förstås.

Efter middagen gick vi hem till Anna och Jeppe och fick en till väldigt god efterrätt samt vin, kaffe, trevligt sällskap men väldans trist fotbollsmatch.

All in all en himla bra födelsedag tyckte A!

Vampyrbesatthet - what's up with that?

Ja, jag tänkte ju att jag skulle skriva lite mer om min galna besatthet av ungdomsböckerna om vampyren Edward och den vanliga tjejen Bella. Jag har nu läst ut fyran (den var inte särskilt bra) så förtrollningen har nog släppt lite nu tror jag. De första tre böckerna är ju egentligen inte heller särskilt bra, egentligen, men jag blev som bekant ganska besatt.

Jag tog med mig boken när jag gick ärenden på jobbet (ner på Konsum, eller Systemet), jag läste på väg från t-banan och i hissen och ibland också nån sida i smyg vid datorn.

Böckerna; Twilight, New Moon, Eclipse och Breaking Dawn, handlar som sagt om en tjej som flyttar till en ny stad, till sin pappa, och börjar på ny high school. Där träfffar hon en mystisk, fantastiskt vacker, kille som hon blir kär i, det visar sig att han är vampyr, men det stör henne inte nämvärt. Han å sin sida kan inte bestämma sig om han vill hångla upp henne eller äta upp henne. Sen är det lite fler vampyrer, några farliga men de flesta snälla, några varulvar (i stort sett snälla) samt rätt mycket oskyldigt hångel - that's it.

Bella beskrivs som lite klumpig, rätt alldaglig men verkar ganska smart och har en lite underfundig humor. Hon är inte särskilt intressant som person i böckerna, antagligen har fått bli så här "intetsägande" för att läsande tonårsflickor (och nån enstaka 38-åring?) lättare ska kunna se sig själva i henne.

Egentligen innehåller de här böckerna allt jag inte gillar i en bok:

• vampyrer
• varulvar
  (egentligen borde det räcka med det)
• en assnygg farlig kille tillsammans med en alldaglig tjej (gäsp. I filmen är han dessutom inte särskilt snygg och hon inte särskilt alldaglig)
• bokens hjälte är en stalker (han smyger in genom hennes fönster och tittar när hon sover... Creepy!)
• bokens hjälte är dessutom sjukt överbeskyddande
• tonårskärlek som är sådär intensiv och känslosam så man (normalt sett) bara vill kräkas

Och ändå, eller så är det på grund av allt det här, så fastnade jag.
Det skulle vara rätt kul att diskutera den med någon annan (vuxen) som läst, men jag vet ändå inte om jag kan rekommendera dem till mina vänner så de blir nog aldrig några bokklubbsböcker ändå...

Men nu är som sagt förtrollningen bruten. Nu läser jag i stället En ska bort av Pia Hintze, som är allt annat än romantiskt och äventyrlig. En roman om Sarah och Karl och deras lille son Nils och om att få ihop livet med jobb, småbarn och familjeliv. Hennes första bok, Baby blues, var tydligen rätt poppis, men den verkar inte gå att få tag på längre (inte Adlibris el Bokus iaf). Den här har ett tema som jag tycker är intressant och aktuellt, men just den här versionen är jag inte så imponerad av efter ca 100 sidor i alla fall. Jag tycker att hennes figurer är som karikatyrer på nåt sätt. De är extremer. Båda hade intressanta och utvecklande jobb innan barnet kom. Sen var hon föräldraledig i 18 månader, han inte alls. Hon börjar med att jobba deltid för att sonen inte ska få för långa dagar på dagis. Pappan ändrar absolut ingenting i sina rutiner för att passa deras nya liv, händer det nånting så får hon eller sonen ändra sig. Och på hennes jobb är de synnerligen oförstående till att hon inte kan äta arbetsmiddagar när som helst, gå på möten som börjar kl 16, gå på kurs 3 helger på raken. Är det så på nåns arbetsplats??

Inte är det särskilt förvånande i alla fall att hon dels går upp till heltid och dels lackar ur för att hela hennes tillvaro totalt har förändrats medan hennes man lever precis som förut... Jag kan inte ens bli upprörd över det i just den här boken för jag blir så irriterad på att hon är så lam och han är så ego och det är dessutom, tycker jag, ganska orealistiskt beskrivet för SÅ oresonliga är nog inte moderna män år 2009 och SÅ himla oförstående är nog inte en normal arbetsgivare år 2009. Eller är det jag som är naiv?

Första utvecklingssamtalet på dagis

Idag har Andreas och jag varit på utvecklingssamtal för Axel. De tyckte att han är en väldigt glad kille, med ett väldigt humör... Jaha, no news there.

Egentligen fanns det kanske inte så himla mycket att säga än, men de tycker i alla fall att han utvecklats mycket sen han började, han blir bättre och bättre på att hänga med i gruppen och göra det som de andra barnen gör. Axel är ju yngst i sin grupp så han kan ju förstås inte allt som de gör, men han är bättre på att följa förskolans rutiner och så nu. Och så äter han bättre och bättre, och det är ju bra. Men kräsen är han fortfarande, utan tvekan.

Tror att dagis gör honom rätt trött också (även om det såklart också tar mycket på krafterna att busa och leka med mormor hela eftermiddagen...) för idag pekade han på sängen och ville lägga sig redan halv 7!Vi lockade med lite gröt och tandborstning och sen lite tv-mys i soffan så kunde vi skjuta sänggåendet till kl 7 i alla fall.

Snart har jag sista lönesamtalet-skönt!

Nu har jag köpt fyran...

En hel vägg full med kärlek

Hooked

Väldigt skeptisk var jag när jag började läsa, och jag kan väl inte säga att jag tycker att varken språket eller intrigen egentligen är fantastiska, men jag är allt lite fast ändå...

Kan vara en bokklubbskandidat??