Inte Teknikens Dag...

Idag har vi haft problem att komma åt nätverket på jobbet hela dagen. Jag kunde börja dagen som vanligt och hann öppna ett par filer som jag skulle jobba i under dan, men sen gick det inte att spara, stänga eller öppna någonting som låg nån annanstans än hårddisken utan att datorn hängde sig. Eftersom jag inte använder hårddisken på jobbet (mer än att lagra mp3 på) så hade jag inget att jobba med. Det var lika illa för alla så på min enhet passade vi bland annat på att adventspynta redan idag.

Tills sist ledsnade jag på att det inte gick att göra nåt så jag åkte hem lite tidigare än jag skulle för att hämta Axel, tänkte att jag kunde skicka ett par mail hemifrån istället, och passa på att handla och kanske ta det lugnt en kvart innan det var dags att gå till dagis. Väl i Sumpan så insåg jag att det gick ju inte heller, för det var strömavbrott i halva Sundbyberg typ. Ica, Konsum och Systemet hade stängt, och hemma gick det ju inte att använda datorn heller.

Eftersom det här är Sverige i november så var det ju rätt mörkt så jag letade fram ett par små ficklampor och en massa värmeljus och förberedde hemmet för en kväll i mörket. Jag och Axel hängde kvar ute ända till fem idag men sen gick vi hem och tände ljus och åt lite kall mat.

Dagens visdom:
Man blir jäkligt ställd när tekniken inte funkar som den ska!
(Nu gör den ju tack o lov det igen så jag kan både kolla på tv, värma vatten och blogga. All I need!)

Man tror ju inte det är sant...

Jag har tappat mina vantar idag. Helt sjukt. Tredje gången på typ en vecka.

Imorgon får det nog bli en shoppingtur till Fältan på lunchen:

Nu är Axel vaccinerad

Han satt lugnt och väntade i en kvart tills det var hans tur. Aj aj sa han när han fick sprutan, sen "borta!" när det var klart och sen hoppade han ner på golvet och skrattade och lekte igen.

Hatar min mobil...

För mindre än ett år sen, i februari tror jag det var, så köpte jag en ny mobil. Egentligen var jag nöjd med den jag hade (min fina röda som jag fick när Axel föddes) men jag ville verkligen ha en som man kunde synka outlook med, fick jag för mig. Och så ville jag ha en jobbmobil. Jag hade tre olika att välja på på jobbet och efter mycket om och men så valde jag en HTC Touch diamond.

Det gick ganska snabbt att inse att jag inte var bästa vän med min telefon. Tänkte att jag kanske vänjer mig, men nej, det har jag inte. Jag avskyr min mobil. Jag orkar inte ens räkna upp allt som är dåligt med den. Det senaste som irriterar mig är i alla fall att jag råkade radera alla kontakter när jag skulle synka den med outlook. Eller, de blev inte raderade, men de försvann från telefonen. Det i sig är väl kanske något lite mer mitt fel än telefonens (möjligen...) men nu när jag fått hjälp av A att flytta tillbaka alla kontakter så är det som att telefonen inte fattar kopplingen. I gamla samtalslistor, samt bland skickade och mottagna sms, så ser man fortfarande bara numret i de flesta fall, inte namnet på kontakten. Det är som att den inte fattar att 070... är samma som +4670... Ska det vara så??

Jag har i alla fall inte samvete att beställa en ny från jobbet. Ett par år känns det som att jag måste ha den här i alla fall.

Suck. Och inte använder jag kalender eller mail i telefonen heller.

Snygga skor!

Köpte i helgen:

Snyggt! (eller hur Annika?)

Äntligen!

Klipptid äntligen bokad! Om en vecka är det dags.

Kan man gå till sin frisör och säga att "jag vill ha långt, vågigt, mörkbrunt hår" tro? I så fall kan jag tänka mig nåt sånt här.

Choklad

Marabou har kommit med en del nyheter på sistone.

Två olika smaker i en serie (?) som heter Marabou sensation - Toffee & walnut och Raspberry & yoghurt. Den första har jag smakat och den var rätt god, men lite väl mycket valnötssmak kanske för mig. Den andra måste jag nog testa nångång för det kan nästan inte bli fel med hallon. Oavsett.

Idag i kiosken på jobbet såg jag också en ny 200-grammare - Marabou Vinter. Den har smak av de traditionella vinter-/julkryddorna kardemumma, nejlika, peppar, ingefära, kanel och vanilj. Borde smaka lite som pepparkaka alltså. Kanel är ingen favvis hos mig faktiskt, men den här kombinationen borde kunna vara god ändå. Pepparkaka är ju fantastiskt! Synd att den bara verkar finnas som stor.

Om nån undrar så kan jag berätta att jag dels suttit i telefonkö ganska länge, och sen i telefon. Därav bloggandet på arbetstid. Jag har gjort annat under tiden också. Så det så.

Inte bara jag...

Filmen jag såg på datorn i Luxemburg (se nedan) var Twilight, och jag vet, det är pinsamt, jag är inte 17, men jag har ju redan erkänt att jag blev helt besatt av böckerna så varför inte fortsätta vara ärlig.

Idag vid mitt lunchkollande på bloggkoll.se (som A) inte borde kallas "lunchkollande" eftersom det var typ 3 månader sen jag kollade sist, och B) inte heter bloggkoll längre utan bloglovin tror jag) så insåg jag i alla fall att jag inte är ensam. Om nån nu trodde det...

Ebba von Sydow har både läst bok (bara den första) och sett filmerna. (Jenny, du bör också kolla in hennes inlägg om Chanel-väskor från idag! Eller kanske inte förresten...)

En mammas dag är en annan blogg som jag läser ibland och uppenbarligen finns det fler än jag som egentligen är lite för gamla för ungdomsdrama som ändå fastnar.

Filmen då? Tja, den var helt ok.

Film på datorn

Skrev det här inlägget igår kväll, men vågade sen inte publicera det, för tänkte att man kanske inte ska erkänna att man kollar på film gratis på nätet? I just mitt fall var det ju en gammal film som inte går på bio längre, men antar att filmbolaget ändå hellre vill att jag hyr eller köper? Och dessutom går det ju lika bra att kolla på sprillans nya filmer om man vill det.
Riskerar jag finkan nu?

När jag var i Luxemburg för en vecka sen så hittade jag en bra sida på nätet där man kunde kolla på film, streamat, på datorn. I vanliga fall så stoppar ju min jobbdator de flesta möjligheter att se film/lyssna på musik etc, men detta funkade.

På watch-movies-online.tv kan man välja film och sen välja bland ett antal olika sidor som tillhandahåller tjänsten. Jag valde Megavideo.com och det funkade bra. Och nej, jag kollade inte på Marley & me, nu valde jag bara på måfå från Top Rated. Kanske ser den nästa gång.

Pjapp!

Första soliga dagen sen september typ. I förmiddags blev det en tur till parken där Axel gungade och plaskade i den stora vattenpölen som nästan alltid finns där. När han tröttnat på parken så kollade vi in tågen i vanlig ordning. Efter lunch gick vi till Solna C för lite light shopping (jeans, två toppar samt nya vantar till Axel, som också har en tendens att tappa bort sina) samt fika med Annika.

Fortsatt deltid

Idag har jag ansökt om fortsatt deltidsarbete (90%) efter nyår. Söker en termin i taget, så nu gäller det fram till 1 juni, sen får jag väl se. Kan i och för sig inte tänka mig att jag vill gå upp till heltid då, 90% är ganska lagom!

Daltande eller disciplin?

Det här med barnuppfostran är svårt...

Axel har ju varit trotsig (?) till och från rätt länge och det har väl eskalerat lite på sistone. Framför allt är det kläderna som är det största problemet, han vill inte klä på sig oftast. Ibland går det hur bra som helst, i alla fall om man leker lite under tiden och avleder, gör lite roliga ljud när byxorna åker på, eller pratar om bussar medan man tar på tröjan etc. Andra gånger slutar det med att han ligger gallskrikande på golvet och jag håller fast honom för att få på kläderna. Inte så harmoniskt.

Hur ska man egentligen hantera sånt?
Ibland tänker jag att jag kanske gör honom en otjänst genom att "leka på" kläderna och att tillåta det ta tid. Jag kan tänka att det nog är bra för barn att lära sig att det är föräldrarna som bestämmer vad och när man ska klä på sig. Jag vill ju inte curla mitt barn! Samtidigt blir ju hela förmiddagen förstörd om varje morgon slutar i bråk och skrik. För det är tyvärr inte så att han snabbt vänjer sig vid påklädningen om man bara gör det till en rutin.

Tänkte på det när jag hämtade honom på dagis igår. En mamma var där samtidigt och hämtade sin dotter, som inte ville ha mössa på sig. Hon gjorde i och för sig inte så mycket väsen av sig, men hon gnällde lite och sa nej när mössan skulle på. Mamman sa då, ganska surt tyckte jag, att Vad gnäller du för? Nu tar du på dig mössan, det är jag som bestämmer. Och den lilla flickan tog ju på sig mössan och så gick de därifrån.

Med Axel tror jag situationen hade sett lite annorlunda ut. Om han inte vill ha på sig mössan så skriker han och sliter av sig mössan, om och om igen. Och då spelar det ingen roll om jag säger "det är jag som bestämmer". Men borde man ändå göra som den andra mamman? Kanske.

Jag försöker ändå tänka rätt mycket på att ge uppmuntran och beröm istället för att tjata. Inspiration bland annat från boken Fem gånger mer kärlek av Martin Forster. Enligt honom blir ingen lyckligare av att bråka på kläderna varje morgon, och jag tror jag håller med.

Förstånd

(Tänkte först illustrera föregående inlägg genom att leta fram bilder på paraply (inte så svårt att hitta), plånbok (samma där) och förstånd. Vet inte vad jag hade förväntat mig men, bildgooglade i alla fall det senare och fick då fram följande bilder:

Intressant kombo onekligen...)

Dagens borttappat

Ibland tänker jag att jag kanske borde införa en ny kategori här på bloggen. Dagens borttappat, eller nåt liknande.

I fredags, på väg till Köpenhamn, lyckades jag tappa bort både mössa och handskar. Köpte visserligen nya vantar o ny mössa på hempa i K-hamn så jag frös varken om huvud eller händer ändå. Igår tappade jag så den ena nya vanten på tunnelbanan på väg till jobbet. Köpte nya. Hittade sen vanten i trapphuset hemma...

Idag har jag tappat min stegräknare.

Vad blir det imorgon? Paraplyet? Plånboken? Förståndet?

45 minuter

Så lång tid tog det att ta på Axel kläderna när vi skulle hem från dagis i eftermiddags...
De senaste dagarna har han varit otroligt motsträvig till det mesta, kastat saker, slagits, skrikit. Härliga tider! ;-)

Working group meeting on statistics on science, technology and innovation

Till Luxemburg åker man nog bara om man ska delta i något möte på en av EU-institutionerna här, i mitt fall på Eurostat.

Mötet idag har till största delen handlat om R&D statistik, inga direkt spännande diskussioner eller beslut idag. Det blir nog mer spännande nästa år när det är dags att revidera den regulation som vi följer.

Ikväll är det gemensam middag (på frivillig basis) på restaurang Bodega som ligger nåt kvarter från vårt hotell Simoncini.

Imorgon handlar mötet om innovationer, vet inte om det kommer bli så mycket mer spännande än idag. Ska försöka fota möteslokalen i alla fall, brungul heltäckningsmatta på golvet och ljusgrön på väggarna. Snyggt!

Ska bli skönt att hoppa på planet 17.20 imorgon kväll för att åka hem.

Tjejweekend i Köpenhamn

Helgen tillbringades i Köpenhamn med Annika, Jenny och Marie.
Vi landade på fredag förmiddag, tyvärr utan Annikas resväska (och mina handskar och min mössa)... Checkade in på hotell Dgi Byen, som låg i Köpenhamns trendiga meat packing district (=Ködbyen). Vädret var ganska risigt hela dan, regn och blåst, men vi promenerade runt i stan ändå. Lite shopping blev det, och ett glas vin på café Norden.

På kvällen åt vi jättegod 7-rätters middag på italienska restaurang Famo som Annika hittat på nätet.

Lördagen gick också åt till att flanera på stan. Lite mer shopping samt glögg och pepparkakor i Nyhavn. Julmarkanden var i full gång och detvar riktigt stämningsfullt!

Kvällen inleddes med vin på rummet, det närmaste förfest jag har kommit på flera år!, och sedan middag på Carlton i Vesterbro. Kvällen avslutades med en drink på ett ställe som satsar på ekologiska råvaror.

På söndagen hann vi inte med så mycket, en promenad och tur till söndagsöppna varuhuset Magasin plus fika. Sedan var det dags för mig att åka ut till flygplatsen för att ta planet till Luxemburg.

Axel 2 år

I lördags fyllde Axel två år. Lilla skruttbebisen är ingen bebis längre, nu är han en stor pojke, med mycket vilja.

Han pratar mer och mer varje vecka nu känns det som. Fortfarande inte rent, men vi förstår honom i alla fall. Traktor, juice, cykla, tåg, båt, kritor, vagn etc. Mest enstaka ord, när det blir tvåordsfraser så är de av enklaste sorten - min pappa, mammas näsa och mera juice/tåg/buss etc. Mera, min och nej är nog favoritorden! :-)

Det går bättre och bättre med maten också, han smakar på en del nya saker i alla fall, både på dagis och hemma. Vi är i alla fall glada över att han inte kinkar med maten och tänker att intresset för fler olika rätter nog kommer med tiden, vi tar det med ro.

I födelsedagspresent fick han bland annat en ambulans, en buss och en bok med tåg och deras ljud. Övriga favoriter nu är kritor och block, duplo och lilla vagnen som han älskar att köra runt med. Han gillar också sina böcker, framför allt de som handlar om tåg, buss och brandbil (anar vi ett tema här...?) Molly-böckerna är bra, och Knacka på och Ut och gå.

Han gillar också att sjunga och lyssna på musik. Han dansar gärna till popmusik, men allra helst lyssnar han på barnsånger, både på skiva och när vi sjunger. Han gör rörelserna till Imse vimse och sjunger med i Vi leker träd. Vissa sånger har han tröttnat på och då säger han helt enkelt Nej väldigt bestämt om vi börjar sjunga dem.

Nåt som fortfarande är jobbigt är påklädning, Han tycker INTE om att ta på kläder, för det mesta i alla fall. Man måste lirka och leka och skoja på kläderna för att slippa bråk. Jag har oftast svårt för det på morgnarna när jag är lite stressad och vill komma iväg, men jag försöker bättra mig eftersom jag vet att vi får en mycket mysigare morgon om vi inte blir arga över kläderna. Någon mamma på dagis sa en morgon att "vänta bara, det kommer bara bli värre, vänta tills han är sex år", men jag tänker att jag faktiskt inte tror på det. Det KAN helt enkelt inte bli värre. När Axel är arg och trotsig så är det så illa det kan bli, det är jag helt övertygad om. Dock kan jag tänka mig att när han kommer in i den riktiga trotsåldern så kanske detta inträffar i fler olika situationer, men varje enskilt tillfälle kan inte bli värre än det är nu. När han blir arg så blir han så vansinnigt och okontrollerbart arg, även på dagis tycker de att det är svårt att veta hur man ska hantera det. Jag tror att de gör det bra dock, och vi gör det också bra ibland, men jag tror att vi tappar tålamodet lite för ofta. För det är ju tydligt att han kontrollerar humöret bättre om vi håller huvudet kallt. Förstås. Börjar vi skrika så eskalerar det bara.

När han blir arg för att han vill något han inte får, eller måste göra nåt han inte vill, så skriker han, och kastar saker. Han slåss också, vilket såklart är väldigt frustrerande eftersom jag verkligen inte vill att han ska göra det. (Läste en gång på ett föräldraforum om en mamma som sa att första gången hennes barn hade slagits så hade hon bara sagt ifrån tydligt, och lite chockat, "nej men vet du vad, så där gör vi verkligen inte!" Och sen hade hennes barn inte gjort det nåt mer. Ha ha ha ha, jag skrattar så jag kiknar...)

Trots en del utbrott så är ju faktiskt Axel för det mesta glad! Det är roligt att hämta honom på dagis. Han blir jätteglad när man kommer, även om han inte alltid har lust att gå hem. Men det kan vara rätt mysigt att stanna kvar och leka en stund också. De andra barnen är så himla gulliga med Axel. Igår hade en pojke sagt till Andreas "Jag älskar Axel!"
Ja, jag med!

Mary Kay - utvärdering

För ett tag sen var jag hos grannen M på Mary Kay-party, hemmaförsäljning av smink och hudvård alltså.

Nu, knappt två månader senare, är det hög tid att utvärdera mina inköp. Vi fick testa lite olika hudvårdsprodukter den kvällen; handkräm, ansiktstvätt, foundation och läppglans bland annat. Dessutom fick vi pröva två produkter för läpparna, Satin Lips Lip balm och Lip mask. Jag är ju totalberoende av lypsyl/cerat eller vad man vill kalla det och blev därför lite sugen på de här produkterna som skulle ta bort beroendet, genom att bara innehålla bra ingredienser. Vet inte riktigt vilka, men det är väl typ paraffin och mineralolja och sånt i de produkter som kroppen blir beroende av, så jag antar att dessa inte innehåller sånt.

Nu har jag i alla fall testat under en period och jag måste säga att jag inte är såld. Jag behöver fortfarande applicera lip balm rätt ofta, vissa dagar typ hela tiden medan andra dagar känns mycket bättre. Ska förstås använda tills tuben tar slut men som det känns nu så kommer jag nog återgå till apotekets Nueva.

Jag köpte också en ny ansiktstvätt. Det är en 3-i-1 med tvätt, ansiktsvatten och lättpeeling i ett. Den är väl helt ok förutom att man inte kan tvätta ögonen med den. Fattar inte vad jag tänkte som köpte den, jag är ju inte alls intresserad av att ha två olika ansiktsrengöringar. I vanliga fall brukar jag ändå tvätta bort mascara med min vanliga ansiktstvätt, men den här biter för det första inte på mascara och för det andra är det ju en slipeffekt så jag vill inte gnugga runt ögonen.

Summa summarum: Mary Kay får godkänt, men med tanke på priset och det lite meckiga inköpssättet så kommer jag inte fortsätta med dem.

Idag firar vi!

Det blir ett litet kalas, bara familjen. Tids nog får man väl låta hemmet bli översvämmat av 12 småungar som alla vill ha korv och fiskdamm, men det får bli någon annan födelsedag. Just nu leker Axel med sin nya buss. Resten av paketen har fått vänta något.

Vaccinera eller inte?

Jag kan inte bestämma mig om jag vill vaccinera mig mot svininfluensan eller inte. En vanlig influensa har jag aldrig ens övervägt att vaccinera mig mot, det har bara kännts så himla onödigt, men nu är ju det här en speciell typ av influensa. Eller?

Det är så svårt att veta hur man ska tolka all den information som finns, både den som finns på tex Vårdguiden och den som finns i pressen.

De skäl som anges för vaccination på Vårdguiden är:
1. Du slipper bli sjuk.
Såklart. Men jag är inte rädd för den här influensan, heller. Inte för egen del i alla fall. Jag vet att det finns en del tidigare friska unga människor (skönt att räknas in i den gruppen igen...) som blivit rejält sjuka och behövt sjukhusvård, men det är fortfarande så få att jag inte kan oroa mig. Det är som att oroa mig att jag ska få en blodpropp eller nåt. Klart det kan hända, men risken är ändå rätt liten.

2. Du skyddar andra från att bli smittade.
Behjärtansvärt, men det gäller ju vanlig influensa också och det brukar jag inte bry mig om. (Det låter lite hårdhjärtat kan jag se nu när jag läser det såhär... Kanske är det detta man ska hänga upp sig på och helt enkelt vara lite solidarisk? Å andra sidan skulle jag ju med samma resonemang vilja betala mer i skatt samt arbeta aktivt mot svälten i Afrika... )

3. Vi förhindrar att influensan kommer tillbaka.
Vet man det? En vanlig influensa kommer ofta i två eller fler vågor, ibland i allvarligare form. De som är vaccinerade och de som redan varit sjuka borde rimligen slippa den andra vågen då. Om den här influensan kommer tillbaka i en allvarligare form så vet man ju inte om vaccinet skulle skydda mot den. Dels för att det är en ny influensatyp och dels för att man inte riktigt vet hur länge vaccinet skyddar. Däremot känns det ganska rimligt att tänka sig att den som blir sjuk nu är immun mot nästa våg.

Jag har aldrig haft influensa och har därför ganska svårt att oroa mig för den här. Å andra sidan är det väl just sådana som jag som löper störst risk att bli sjuka nu då eftersom jag inte har något gammalt influensaskydd som ligger och lurar i kroppen. Eller så har jag ett sånt fantastiskt immunförsvar så jag sitter säkert.

Helst skulle jag vilja få den nu, vara sjuk i ett par veckor och sen känna mig lugn. Men det finns ju inga garantier för det. Och jag skulle vara väldigt orolig för att smitta Axel. Han tillhör ju i och med sin ringa ålder en riskgrupp, som inte heller (än, det verkar hålla på att ändras) får vaccineras.

Men om jag ändå är lite orolig, varför inte då vaccinera kan man ju undra? Jag är inte orolig för eventuella biverkningar. Mitt främsta skäl för att vara tveksam till vacccinationen är nog helt enkelt att jag är tveksam till om det är bra i det långa loppet. Man vet så lite om den här smittan, tänk om det här bara är början, om den kommer tillbaka i en allvarligare form som vaccinet inte skyddar mot? Då kanske det skulle vara bra att istället bli sjuk nu?

Samtidigt är jag ju för vaccinering mot stelkramp och alla de barnsjukdomar som Axel vaccineras mot. Jag är ju inte rädd att mässling-smittan helt plötsligt ska mutera och sprida sig över världen och smitta alla som är vaccinerade men inte dem som redan haft sjukdomen. Rationell är jag inte. Däremot lite lat kanske. Orkar inte köa för vaccin, vi skulle få här på jobbet var det tänkt men nu vill inte landstinget i Stockholm tillåta att Previa tar betalt för att komma hit och vaccinera oss, och då är ju förstås Previa inte särskilt intresserade av att göra det. Det hade varit en bra lösning i alla fall.

Nåväl, jag grunnar lite till. Det slutar säkert med att jag antingen blir sjuk innan jag tänkt klart, eller att vaccinet är slut när jag väl bestämt mig.

ps: jag har inte skrivit detta inlägg på arbetstid, det gjorde jag igår men sen hamnade det av nån anledning som utkast. Har dock publicerat det samt skrivit den här kommentaren på arbetstid... ;-)

Besatt av tåg

Axel är helt besatt av tåg nu. Varje dag efter dagis så är det enda han vill att vi ska gå till järnvägsövergången så vi kan titta på tågen. En vanlig vardageftermiddag så passerar ju rätt många tåg så vi kan bli stående ganska länge. Tur att han ändå är aktiv om dagarna på dagis, för efter dagis vill han bara sitta i vagnen och titta på tååååå. Till tåååå säger han också, då han vill att det ska komma ett till tåg. Ganska sött!

Fikahelg

Jättemysig och rolig helg till ända.

I fredags höll jag på att somna redan när vi la Axel, jag var så himla trött efter en ganska intensiv vecka med mycket jobb. Höll mig i alla fall vaken över Idol och typ en halvliter Ben & Jerrys.

På lördagen åkte vi ut till Yxlan och hälsade på Lars och Helena och lilla Olivia i deras nybyggda sommarhus. Vi började med kaffe, kanelbulle och havrekakor. Sen, faktiskt, en lång promenad runt ön, sen tillbaka för lasagnelunch. Barnen vaknade och resten av eftermiddagen hängde vi bara runt i huset och lekte tills det var dags för våfflor... Axels första våffla och needless to say så var han väldigt förtjust. Så även vi.

På kvällen åkte vi hem, lite trist just då men ändå skönt att komma hem.

I går var vi 2-årskalas. Axels kompis Alvin fyllde år för nån vecka sen och nu var det dags för kalas. Det var inte så jättemycket folk där, vilket var skönt, men ändå 6 barn från 1-4 år, vilket gjorde det hyfsat livligt. På kalaset bjöds fika; bullar, kladdkaka, chokladbollar (ni vet, ne-erbollar helt enkelt), kakor och tårta. Andreas och jag skippade helt enkelt middagen sen, det fanns liksom inte plats för det.

Himla trevlig helg i alla fall,om än lite väl mycket godsaker kanske. Tur att vi i alla fall är anmälda till motionsplatsen.se nu och jag ska börja använda stegräknare igen! Vem vet, det kanske rent av blir nån riktig träning så småningom också!