Batman returns!

Såna här söt-läbbiga Batman sprang tydligen runt på skolor och dagis i veckan! Inget Trick or Treat-ande från oss dock, vet inte om man gör det så mycket här omkring? Svårt i lägenheter också kanske. Rätt skönt att slippa tycker jag...

Tre dar i Luxemburg

När jag väl började äta antibiotika så blev jag ju snabbt bättre, tack och lov, så i fredags åkte jag in en kortis till jobbet för att skriva ut en massa dokument till mötet i Luxemburg. Vi hade också en kort genomgång av några av mötespunkterna, där mina fantastiska medarbetare hade läst en del dokument och förberett en dragning. Själv har jag sällan varit så dåligt förberedd inför ett möte förut. Den här gången var det dessutom ett sammanslaget möte med två olika arbetsgrupper, som täcker tre olika ämnesområden, så det var inte helt enkelt för en eller två personer att täcka allt. Men men, det gick rätt bra ändå. Det var mycket informationspunkter och egentligen inga beslut som fattades. En del bekanta ansikten dök upp i vimlet, och den första kvällen deltog vi på en trevlig middag med kanske 25 andra working group-deltagare. Alla EU:s 28 medlemsstater var inte representerade på mötet, men de allra flesta var där. Många deltog dessutom med 2 representanter, precis som Sverige. Dessutom kandidatländerna, Norge, Schweiz samt OECD och några olika DG:n från Kommissionen (utöver Eurostat), bla DG Connect, DG Enterprise och DG Research&Innovation är de som är mest aktiva. Totalt sett var det alltså rätt mycket folk på mötet, vilket såklart gjorde att diskussionerna drog ut på tiden så att tidsplanen inte kunde hållas. När vi åkte hem dag 3 så hade man precis bestämt att lägga in en oplanerad lunchpaus och klämma in 2 och en halv dagordningspunkter efter planerad sluttid. Så typiskt den här sortens möten...

Bilderna: utsikt från mitt hotellrum//frukost på hotellet, ingen höjdare, men gott kaffe och goda pain au chocolat//på bestämda platser i möteslokalen//byggnaden där Eurostat ligger, mitt i stora köpcentrumet. 

Gav upp...

Ja, i torsdags gav jag upp och gick till vårdcentralen. 

Inte helt förvånande hade jag streptokocker och fick penicillin. Jag tycker ju egentligen att man ska undvika penicillin, särskilt som vuxen, då man kan "tåla" lite sjukdom, utan att behöva äta antibiotika så fort man blir sjuk. Det mesta går ju ändå över av sig självt. Nu tröttnade jag helt enkelt på att vänta på att bli frisk, började känna mig stressad över att vara borta så mycket från jobbet, och ville bli frisk tills jag ska till Luxemburg på söndag. 

Dessutom kan det ju vara bra att se till så att jag, och Elin (som förstås också hade/har streptokocker), blir ordentligt friska så att vi inte sprider de här bakterierna mellan oss i hela familjen fram och tillbaka. 

Och penicillin är verkligen min favoritdrog! Efter att ha varit sjuk i en dryg vecka känns det helt fantastiskt att ha lite ork, och att inte ha ont i hals, kropp och huvud! 

Mysdag med världens finaste snart-3-åring!

Sjukdagar är inte bara pest och pina. Idag var jag hemma eftersom jag fortfarande inte är frisk, och då fick Elin också vara hemma för att undvika att hon smittar nån med sina svinkoppor (härligt namn på en sjukdom...). 

Jag förstod ju att jag inte skulle få tillfälle att vila så mycket på dan då, men det kändes helt ok ändå. På förmiddagen gick vi ut en sväng. Jag tänkte att vi bland annat skulle passa på att köpa ny vinteroverall till E. Förra året hade hon en Fix från Lindex och den var jättebra då så vi kör på samma i år. Ligger nära till dessutom, ytterligare ett plus idag. 

Efter shoppingen gick vi och tog en fika (varm choklad respektive kaffe) i Signalfabriken. Det var så himla mysigt att sitta där med henne och småprata och titta på saker. Hon är verkligen ett bra sällskap nu! Jag har inte riktigt upplevt det med Axel på samma sätt tyvärr. Varken när han var tre eller nu. Men det kommer förhoppningsvis!  När vi hade suttit en stund började Elin prata om bulle och pannkaka, så vi slog till på lite baklängeslunch och beställde in goda pannkakor. Sen gick vi hem och vilade en stund (alldeles för länge visade det sig ikväll när hon inte somnade förrän typ kvart över nio, ungefär en och en halv timme efter planerad tid...), jag jobbade ett tag också. 

Jag kände mig helt ok under stora delar av dan. Lite Alvedon sådär så gick det ju bra. Sen när vi kommit hem efter att ha hämtat Axel var jag helt slut. Kroppen och huvudet värker, halsen ömmar. Jäkla sketna halsfluss! Nu vill jag vara frisk!

Imorgon firar vi i alla fall födelsedag här hemma, fins paket passande en treåring ligger och väntar. Ska bli roligt!

Kanelpannkaka - vilken hit

Jag kämpar lite här hemma med att hitta bra saker som barnen kan äta till frukost och mellis så att det inte bara blir mackor. Elin äter iofs gärna äggröra, eller fil/kesella med lite havrefras och ett par nötter, men storebror är lite kinkigare med just frukostmat. Mjölk och flingor (havrefras) funkar i och för sig, med mycket kanel på, men annars är det mackor som är hans grej. 

Idag testade jag att göra kanelpannkakor till mellis, och det gick hem hos båda! 

Till två tog jag:

2 ägg

2 msk kesella

1 msk fiberhusk

Lite rivet äpple (ett halvt lite äpple blev det kanske)

Kanel

En nypa salt

Blanda. Det blir en ganska tjock smet. Häll i stekpanna, jag gjorde två mindre pannkakor (eftersom jag gjorde dem i två omgångar), plättar blir säkert kanon, eller en stor pannkaka. Ett par minuter på varje sida så är det klart sen! Man kan säkert servera med bär och andra tillbehör, men här åts den helt naturell med lite extra kanel på toppen. 

Skinnflådd

Stackars lilla E har tydligen svinkoppor, fick vi veta efter besök på närakuten. Själva kopporna, de som är kring munnen, är nästan läkta nu och har aldrig verkat besvära henne. (Och eftersom varken vi eller förskolan fattat vad det var så har hon ju varit där som vanligt hela veckan.) I hennes fall är det stafylokocker som ligger bakom (det kan också vara streptokocker), och ett annat vanligt symptom då är att man tappar skinnet på exempelvis fingrarna. (Vilket absurt symptom egentligen!) Vi har sett att hon har flagat lite, men bara tänkt att hon kanske rivit sig lite eller så. Igår var hon ledsen för då blödde hon lite från ena fingret, men vi reagerade ändå inte särskilt på det. Idag så såg vi att hon ju faktiskt har tappat skinnet på alla fingertoppar. Huden under är ganska röd och på sina ställen öm. Det var just detta symptom som gjorde att sjukvårdsupplysningen tyckte att vi skulle åka till närakuten. (Som jag för övrigt är lite kär i! En vårdinrättning som man faktiskt kan ringa till! Och som svarar! Och som kan ta emot en på en gång! Utan väntetid! Helt fantastiskt. Så funkar det inte på de vårdcentraler jag varit i kontakt med.) 

Nu har vi fått penicillin utskrivet, men jag väntar med det i några dagar och ser om salvan vi fått funkar först. 

Gäääsp

Å vad jag är trött på att vara trött! Jag är trött på att aldrig någonsin få en sovmorgon, då menar jag alltså en riktig sovmorgon, att sova ostört hela natten och vakna av mig själv. Inte bli väckt 2-3 ggr först på natten och sen bli väckt igen på morgonen, fast utan att behöva kliva upp. Det är ju också skönt, förstås, men jag har så himla svårt att somna om. Särskilt om jag vet att barnen är hemma och kan komma att börja tjoa och skrika när som helst.

För ett tag sen laddade jag ner en sömnapp som ska mäta sömnkvaliteten.

Nu när jag har använt den ett tag så är två saker ganska tydliga:

1. Min sömkvalitet är rätt dålig

2. Jag går och lägger mig för sent, ofta.

De här sakerna hänger förstås ihop. Om jag la mig tidigare skulle jag ju hinna sova fler timmar och det skulle såklart påverka kvaliteten på sömnen överlag. Just den här bilden är kanske inte helt rättvisande eftersom det är helg nu. Även om jag vet att jag inte får sova längre bara för att det är helg så kan jag inte låta bli att oftast vara uppe lite längre på fredagar och lördagar. Jag vet att jag måste acceptera att livet r så här nu, vi har barn som vaknar tidigt, det har miljoner andra människor också, men jag har så himla svårt att bara acceptera det. Jag VILL inte acceptera det. Jag skulle nog inte ha några problem med att vakna vid halv sju varje morgon om jag fick sova ostört hela natten, men så är det inte heller. Både A och E väcker oss, för att de behöver gå på toa, för att de drömt nåt otäckt, för att de vill bli omstoppade eller bara för att. Jag tror inte att det alltid brukar vara så här, även om jag inte riktigt minns, men sedan efter sommaren i alla fall så vaknar jag 1-3 ggr varje natt. Jag har svårt att hantera det. Tror också att det här påverkar mig så att jag lättare blir sjuk. 

Ikväll få det bli en riktigt tidig kväll. Dessutom kompletterar jag frukosten med både C- och D-vitamin idag (tack för påminnelsen Jenny!). 

Sjukling

Den här veckan har jag varit sjuk igen. Jag var ju hemma från jobbet en och en halv dag för några veckor sen för att jag var förkyld, och nu är det dags igen. Förra gången tror jag att det också var nån slags reaktion på en jobbig vecka på jobbet, då en av mina medarbetare hastigt och oväntat gick bort. Jag kände mig nog sjukare av förkylningen då för att jag var psykiskt utmattad då. 

Den här gången började det med att jag kände mig krasslig i onsdags när jag skulle åka till Örebro. Jag hade ont i kroppen och kände mig allmänt sjuk, fast jag hade ingen feber så jag åt lite Alvedon och åkte ändå. På kvällen när jag kom hem blev jag sämre och kände mig riktigt ynklig, jag frös och hade ont i hela kroppen, och i halsen. Jag var hemma från jobbet i torsdags och sov stora delar av dan. Igår, fredag, var jag fortfarande jätteöm i halsen, med halsmandlar stora som tennisbollar. 

På eftermiddagen igår tog jag mig i alla fall ut eftersom det var begravning för R. Vi var ganska många från jobbet, vilket kändes fint, och det var förstås väldigt många andra där också. Det var en jättefin ceremoni, men också jobbig förstås. Alltid svårt när någon dör alldeles för ung. 

Igår kväll såg jag att jag inte bara var röd i svalget utan att jag också har vita fläckar... Det brukar ju betyda halsfluss, vilket också kändes rimligt med tanke på symptomen. Dessutom slog det mig att de där "finnarna"/utslagen som Elin haft runt munnen i veckan förmodligen var svinkoppor. Jag har aldrig stött på det förut, men läste om det i Saras blogg häromdagen. Elin har visserligen inte varit sjuk nu, men hon var lite förkyld förra veckan, och nu alltså utslag. Konstigt att de inte sagt nåt på fsk bara. I alla fall så orsakas både svinkoppor och (en del sorters) halsfluss av streptokocker, så det känns ju rimligt att det hänger ihop. Helt säker är jag ju inte förstås, jag har ju inte gjort nån odling. Hoppas inte vi har smittat en massa folk i veckan, jag och E...

Vad döljs i paketen?

Jag lyxade till det med lite härlig höstshopping i veckan. Jag är oftast riktigt snål när jag handlar kläder, skor och (framför allt) annat till mig. Den här gången bestämde jag mig för att strunta lite i vad det kostar och köpa ett par saker som jag faktiskt ville ha. 

Först köpte jag ett par svarta Acne Pistols, låga, som jag har suktat efter i flera år. Jag vet att det finns massor med look alikes av andra märken, och jag har ett par bruna sedan ett par år som jag gillar, men där skinnet inte är så fint längre, så den här gången ville jag testa originalet. Förhoppningsvis håller de länge, har haft dem på mig en hel dag och de är riktigt sköna!

Mitt andra inköp blev ett par smala svarta byxor från Malene Birger som jag sett i bloggar och på nätshoppar och varit sugen på att prova. De är riktigt smala i modellen, men inte leggings. Jag tycker dom är supersnygga, men vet inte riktigt om jag egentligen har användning för ett par snygga svarta byxor med mitt statliga jobb och obefintliga sociala liv, men jag tänker att byxorna kanske kan få mig att göra lite fler roliga grejer! 

Jag är redo för bokklubb!

Hej då landet, vi ses till våren

Varje år åker vi till landet en hösthelg för att elda ris och skräp och liksom avsluta säsongen. De senaste två åren har vi firat Elins födelsedag på landet. I år sammanföll eldhelgen med Allans begravning. Det är som slutet på en epok, nu är alla i den generationen borta. Känns naturligtvis sorgligt, men Allan hade hunnit bli 92 år så det kom ju inte som någon chock ändå direkt. 

Det positiva som kom med begravningen var i alla fall att det var väldigt mycket folk, släkt, på landet den här helgen. Mammas kusiner och mina sysslingar. Vi ses inte så ofta, trots att några bor i Stockholm, så det var lite extra trevligt. 

I övrigt har vi haft en helt underbar helg. Det har varit fantastiskt höstväder med klarblå himmel och gul-orangea sprakande träd. Vi har suttit ute och fikat, jag har njutit av en bok i solen på altanen, vi har eldat, hoppat i lövhögarna, bakat pinnbröd och grillat korv och så har jag sprungit två gånger runt Ringvägen. Synd bara att helgen inte var längre. 

Nu har mamma och pappa stängt stugan för vintern så nu blir det inget återseende förrän i vår. 

Papper på Ikea

I söndags var vi en mycket kort sväng på Ikea. Jag köpte varken servetter eller värmeljus (som brukar vara min standard) utan den här gången åkte vi enbart dit för att jag ville spana in den nya pappersshoppen som jag läst om. Jag är ju svag för fina presentpapper och -snören, etiketter och silkespapper, pom poms och skrivböcker. Jag hade kunnat köpa hur mycket som helst men kom hem bara knappt 200 kr fattigare. Tur att det är födelsedagssäsong i familjen så här års, många fina paket kan det bli!

Lite nyttigare vobb

Idag har E feber så vi fick lov att vara hemma. Egentligen en synnerligen dålig dag för mig att missa jobbet, men eftersom A är på tjänsteresa så fick det bli så. Tur att jag har datorn hemma och har kunnat jobba lite, eller vobba som det tydligen heter (VAB och jobb). Jag vet inte hur mycket arbetstid jag faktiskt kommer att kunna ta upp idag, men ett par timmar blir det väl i alla fall. Just nu sover hon, och jag hoppas kunna få nån timme med budgetplanering i alla fall nu. E är inne i en väldigt mammig period, och särskilt förstås nu när hon är sjuk, så hon vill absolut att jag ska vara med henne hela tiden. Alltså helst sitta i knä., eller så ska jag sitta bredvid i soffan, och gärna hålla henne i handen. Mysigt, men lite svårt att jobba samtidigt... Eller laga mat, eller ta hand om tvätten, eller annat som jag tycker att jag kan passa på att göra när vi ändå är hemma.

Till lunch gjorde jag pannkaka, vilket är E:s favoriträtt just nu. Jag har börjat göra dem på hälften dinkel (drygt) och hälften mandelmjöl (knappt) för att få dem lite nyttigare. Dessutom har jag i många ägg, idag 4 stycken för oss två, plus rapsolja och så ersätter jag en del av mjölken med grädde för att få dem mer mättande. Det känns bra tycker jag. Hittade receptet på ettsotareblod.se.

Har också lyxat till vår hemmadag med lite nyttigare fika, nämligen chokladbollar med dadlar, havregryn, cashewnötter, kakao, smör och kaffe, rullade i kokos. Det blir ganska ofta så att vi bakar när jag vabbar med barnen, särskilt Axel, och jag tycker ju också att det är rätt trevligt, men då känns det ju bra med goda chokladbollar som samtidigt är lite mindre onyttiga.

Äntligen träning igen!

Idag kom jag äntligen ut på en löprunda igen efter ett tvåveckorsuppehåll. Först var Andreas borta i några dar och sen var jag förkyld och så har det vara varit mycket att göra. Det är skrämmande vad lätt det är att falla ur träningsrutinerna, fast jag vet hur skönt jag tycker att det är att röra på mig. Jag har ju haft en ganska lång period (5 månader ganska precis) med regelbunden träning och målet nu är helt enkelt att hålla ångan uppe och fortsätta under hösten och vintern. Inte alls lika lockande att ge sig ut den mörka kalla årstiden som under sommaren, men jag kan ju också ge mig iväg till gymmet ibland, nära både på jobbet och hemma. 

Idag sprang jag iaf 5 km och så upp- och nedvarvning på det. 42 minuters träning, 6,6 km. Hemma blev det lite styrketräning på det. Jag kommer nog att ha träningsvärk imorgon och det är inte utan att jag ser fram emot det! 

Göra slut med Panini?

Panini här i Garnisonen säljer vanligt kaffe för 5 kr koppen (liten, 10 för en stor) vilket gör att jag köper en eller två koppar där varje dag nästan. Förut köpte jag kaffe latte lite då och då, men tyckte det kändes onödigt dyrt att göra det en eller flera ggr om dan. Automatkaffet har jag inte rört på flera år. Femkronorskaffet förändrade hela min kaffekonsumtion kan man lugnt säga.

Idag stod dessa blänkande skönheter i vårt kök. Har inte testat än, men ryktet säger att det ska vara riktigt gott kaffe. Innebär detta att jag nu dumpar Panini? Framtiden får utvisa!

Kan. Inte. Sluta. Läsa.

Gaah! Framme på jobbet redan, och jag som inte vill sluta läsa! Otroligt spännande, och välskrivet. Undrar om det är ok att gömma sig i vilrummet en stund...? Bara några sidor till..! 😉

Maten och magen

Jag har sedan i vintras i princip slutat äta bröd och pasta och ris. Det händer fortfarande att jag ibland äter det, dels om jag blir bjuden, och dels ibland om jag är nånstans där det finns extra gott bröd (eftersom bröd är som knark för mig...), men hemma äter jag det inte längre. Ända sen jag gick på mellanstadiet har jag haft lätt att få ont i magen. Så ont i magen att jag inte kan stå rakt, och så ont att jag blir svullen och stor som en boll och inte kan ha byxorna knäppta. Det enda som hjälper, lite, då har varit att ligga ner på mage, ta en Alvedon eller två, och vänta på att det går över. Jag har aldrig riktigt kunnat komma på vad det beror på, har testat om jag är laktosintolerant och (men det är jag inte) och försökt komma på om det är nån särskild mat som orsakat det onda, men jag har aldrig kunnat se några tydliga samband. Förrän nu. Varje gång jag nu äter bröd, pasta eller ris, eller för mycket glass/godis/fika, så får jag ont i magen. Jag som med lätthet kunde trycka i mig en burk Ben & Jerrys på en kväll, eller i alla fall en dryg halv burk, får nu ont i magen efter en skål. Jag åt pizza i söndags och lite ris till lunchen i går - idag tokont i magen. Sambandet är glasklart för mig nu. Exakt vad som ligger bakom vet jag ju inte. Jag äter väldigt lite vete nu, men jag har inte slutat äta socker. Äter nog mindre nu dock. Försöker välja mörk choklad och nötter, eller ost, som helgsnacks istället för glass eller smågodis, men jag fikar fortfarande så jag är inte på nåt sätt sockerfri.

Det känns förstås jättebra att äntligen vara av med det mesta av mitt magonda. Idag är det mer en kalkylerad risk att äta bröd, pizza, pasta. En risk som jag kanske tar ibland, men har också ganska lätt att låta bli eftersom jg vet att jag får ont efteråt. Samtidigt känns det lite beklämmande och sorgligt att jag inte fattat att det kunde vara så här lätt tidigare! Varför har ingen sagt nåt liksom?! Jag har ju läst en massa om lchf och liknande ett bra tag, och visserligen tyckt att en del låtit vettigt ( men en del annat rätt knäppt), men det var inte förrän jag tog bort brödet som jag märkte en skillnad. Och när jag läste Ett sötare blod i somras så föll en hel del bitar på plats. (Läs den! Läs den! Läs den!)

Just idag förbannar jag söndagspizzan förstås, men samtidigt är jag lite nöjd över att jag så tydligt märker sambandet nu. Det gör det lättare att avstå i framtiden. Att jag dessutom gått ner lite i vikt sen jag slutade med bröd och pasta är ju förstås ytterligare ett plus...

Typisk frukost. Kesella med kokos, solrosfrön och cashewnötter. Inga flingor, inget bröd. Äggröra är annars min standardfrulle.