Vinter i Paris

En kort tripp till Paris hägrar om ett par veckor. Hade hellre åkt på våren, och kunnat få lite tid att göra stan, eller åka med lite trevligt sällskap, men oavsett så ska det bli lite trevligt att återse Paris!

Jag åker tidigt på onsdag morgon, så med lite tur hinner jag ta en kort runda på stan kring hotellet. Jag har inte bokat än men ska försöka hamna på eller Rue de Passy igen, även om mitt förstahandsval var fullbokat. Mysiga kvarter med en del butiker. Sen börjar mötet på OECD kl 14.30 och sen är det långa mötesdagar (i alla fall för långa för att hinna göra stan) ända tills jag åker hem.

Kul att klä (ut) sig

Elin gillar verkligen att prova kläder. Allra mest skor. Hon sitter gärna i hallen och tar på och av skorna, sina eller nån annans. Sjal och jacka har hon också gärna på sig.

Igår hade vi råkat få med oss en liten tyllkjol från dagis, så på med den, stövlarna och mössan. Hela tiden pratade och sjön hon för sig själv, lilla sötisen!

Skönt med träningsvärk!

Heldag på tekniska

Andreas var borta hela helgen så jag och J möttes upp på Tekniska museet med alla barnen för en riktig heldag. Vi började med lite utelek på lekplatsen utanför Polismuseet, sen gick vi till Tekniska och började med lunch. Pasta köttfärsås (kladd...) till barnen och god gulaschsoppa till mig.

Elin sov i drygt en och en halv timme i vagnen och Axel och G och F byggde, lekte och testade. Mycket roligt att pilla med och titta på på Tekniska! På eftermiddagen hann vi med fika innan vi åkte buss och t-bana hem. Axel höll Elin i handen och såg till så hon inte sprang iväg eller hittade på nåt bus.

Anna Ternheim på Cirkus

Länge sen jag skrev. Mycket på jobbet och en del annat har bidragit till det. Tänkte i alla fall att jag måste skriva ett kort inlägg om höstens andra konsert, Anna Ternheim på Cirkus. Jag har aldrig sett henne live förut (hade biljetter i vintras men det var precis den dagen vi kom hem från Thailand så då orkade jag inte gå), men kommer definitivt försöka gå igen.

Mera vabbande

Vad gör man när man är hemma med en sjuk som inte alls är sjuk och en frisk som fick stanna hemma bara för att vi andra var hemma? Tja, man bakar. Det är i alla fall vad vi brukar göra. Idag blev det chokladmuffins, på Axels förslag men tyvärr tyckte inte han om dem eftersom jag mosade i lite banan också. Jag och E åt med god aptit dock!

På förmiddagen var vi ute i parken en timme, skönt i det ljumma soliga vädret!

I övrigt försöker jag jobba lite mellan varven. Det är ju skönt med dator med uppkoppling till jobbet och mobiltelefon man kan kolla mailen i, men samtidigt är det ju lite knepigt när gränserna mellan jobb och fritid blir så flytande. Jag vet inte hur mycket arbetstid jag kan rapportera för idag. Jag har ju inte jobbat en normal heldag förstås, även om jag kollar telefon och mail hela tiden. Men jag har ju ändå jobbat så pass mycket att jag inte vill ge bort tiden. Om jag färdigställer lönerna idag så tar jag nog halv vab och halv jobb. Kanske. Eller nåt.

Vab och jobb

Idag var det dags att vabba igen. Känns som att det varit mycket på sistone, men egentligen har det nog inte det. Mer än förut bara.

Idag var jag hemma på förmiddagen då Andreas var på jobbet och så bytte vi av sen. Imorgon kommer jag att vara hemma och så hoppas vi att han är frisk på fredag.

Elin fick också vara hemma idag. Frisk, men det blev så jobbigt med logistiken att ta henne till dagis. Istället var vi hemma och läste Halvan kör grävmaskin tillsammans.

Kalashelg

I helgen firade vi födelsedag i dagarna två. I lördags hade fika för familj och släkt. Det var kaffe, saft och hembakat. Axel hjälpte mig att slänga ihop en kladdkaka som tårta och så hade vi ju bakat tidigare. Solroskakorna är som knark, jag tror jag skulle kunna äta hur många som helst!

På söndagen var det dags för kalas för kompisar. 8 pojkar från dagis kom, kändes lite skönt att ett par inte kunde komma för det var livat nog. :-)
Lek, fika med glass var poppis, mer lek, lite lagtävling för att hitta ledtrådar till var skatten fanns gömd och så grimasfotografering. Roligt och lagom avancerat. Jag kommer aldrig bli en riktig kalasfixare tror jag. Har nog varken tid, energi eller idéer nog för det, även om jag brukar tro att jag vill fixa mer. Sådär 2-3 månader före födelsedagen hade jag en massa planer på hur jag ville göra, men ju närmare vi kom desto mer hade jag på jobbet och desto mindre energi hade jag att planera kalas. Och egentligen tror jag ju inte att barnen bryr sig ett dugg, de vill ju mest leka och fika, och få en godispåse, i alla fall i den här åldern.

Baka baka liten kaka

I helgen blir det kalas både lördag och söndag så igår och idag har jag bakat lite. Idag hade jag två hjälpredor i köket. Både ville hälla och blanda så det var inte helt avslappnat, men sen började E äta av mjölet, smöret och solrosfröna på diskbänken och var rätt nöjd med det.

Och apropå födelsedag...

Våra två höstbarn kanske är omogna i skolan och får dåliga betyg, men de kommer i alla fall tjäna bra! Om man får tro statistiken, och det måste man ju.

Ingen vanlig dag...

Nej, idag är sannerligen ingen vanlig dag, för idag är det Axels födelsedag! 5 år idag. Faktum är att för precis fem år sen så hade han inte kommit ut till oss än, tjugo över åtta på kvällen tittade han ut, till sist.

Idag hade vi tagit ledigt allihop, kändes skönt att kunna fira imorse utan att behöva stressa iväg. Axel har förstås varit rätt spänd över födelsedagen, men vi hade kommit överens om att man ändå måste sova ordentligt först så vi sa att vi skulle komma och sjunga tidigast kl 7. Jag trodde han skulle vakna hur tidigt som helst idag, men han sov till kvart i sju i alla fall, vilket kändes riktigt bra efter omständigheterna!

Det blev förstås sång, paket, frukost på sängen och lite mys med tända ljus. Efter (den riktiga) frukosten så tog vi det rätt lugnt och lekte lite med alla presenter (inte bara från oss utan även farmor) innan vi gjorde oss i ordning och åkte till Junibacken. Det var så skönt att vara där en sån här dag, en vanlig vardag i november, för det var inte alls lika mycket folk som när vi varit där tidigare. Barnen (och vi) lekte, åkte sagotåget (Axel två ggr), tittade på Pettson och Findus-teater, åt lunch, fikade, var med på sångstund och red på Lilla Gubben. Vi tog en extra lång väg hem så Elin fick sova en stund i bilen (eftersom man inte får ha vagn med in så sov hon inte på dan när hon brukar, utan först vid halv tre när vi åkte hem). Hemma tog vi en liten promenad och gjorde några ärenden, och sen var det ganska lagom att gå hem och äta middag. Det var en så himla mysig och rolig dag och Axel var verkligen nöjd med sin födelsedag.

Goda grytan

Typisk höstmat är en klassisk gryta. Jag är aldrig sugen på det på sommaren, inte heller våren. Men nån gång i säg slutet av september så börjar jag längta efter att ta fram min fina röda Le Creuset och laga en god gryta, och det gjorde jag idag.

1,2 kilo fransyska (vikt innan jag började ansa bort senor/hinnor/större mängder fett. Inte mitt favoritjobb i köket) skar jag i bitar och brynte i smör. Allt kött fick sen vila på ett fat medan jag fräste lök, vitlök, morot i stora bitar samt tomatpure. I med köttet, salt och peppar, i med balsamvinäger (2 msk ca), buljong/fond ( jag hade bara Renée Voltaires lantbuljong. Kalvfond kanske hade passat bättre) och rödvin (jag tog kanske 3 dl) plus vatten så det typ täcker. In i ugnen i 175 grader så länge som möjligt. Min stod nog 2,5 timmar först, sen tog jag ut den i en timme, sen fick den småputtra på spisen i ytterligare en timme. Mot slutet fick slantad morot, frästa champinjoner och bacon åka i också. Och en skvätt grädde. och en knippe timjan fick koka med också, kanske en timme. Hade tänkt hälla i lite torkad sen när jag plockade upp den färska (som då gjort sitt) men det glömde jag.

Tror inte det var nåt mer. Vi åt med kokt potatis (mest övriga familjen, inte min favorit), sallad, en klick crème fraîche och nybakad havrebaguette. Det blev så otroligt gott! Köttet var jättemört och det smakade sådär lite mustigt som man vill att gryta ska göra. Axel åt jättemycket och Elin åt också, om än motvilligt. Inga bilder hann det bli, men gryta är ju gryta, ser ju ungefär likadant ut.

Gamla (positiva) minnen

Jag satt och läste en del gamla blogginlägg, från 2009 (min rekordmånad februari - 53 inlägg. Jmfr februari i år - 0 inlägg) och slogs av ett par saker.

1. Trots att jag skrivit (även då) om en hel del mer eller mindre ointressanta saker så tycker jag att det är himla kul att läsa! Jag är verkligen glad att jag har bloggen som en slags dagbok från de här senaste åren. Ska tänka lite mer på det när jag inte tycker att jag har nån blogginspo nu för tiden, att det behöver inte vara så himla uttänkt eller skojigt, det räcker ju med några nedslag i min vardag.

2. Jag var bra mycket mer positiv då, för drygt tre år sen. Trots att jag även då sov dåligt, och hade rätt mycket på jobbet (eller var lite nervös över mitt nya jobb som chef) så lät jag inte helt genomdeppig över det, utan tog tag i det och tänkte positivt. Tål att tänka på och inspireras av...

3. Barn. Jag tyckte nog att Axel var gnällig och kinkig ibland, eller att det blev kladdigt, eller att det var jobbigt med tjocka overaller etc, men jag lät inte det slå ner mig. Nu känner jag ibland att jag mest fokuserar på att tycka att det är jobbigt med barn. Jag vill helst bara att de ska komma iväg till dagis, eller komma i säng, eller komma hem från dagis och börja leka (själva) eller titta på tv. Jag tänker på en artikel som jag läste häromdagen om en mamma (och chef) som kände att hon alltid sprang nånstans. Hon sprang för att hinna till dagis på morgonen, sen sprang hon för att hinna till jobbet. Där sprang hon mellan möten. Sen sprang hon till dagis på eftermiddagen, eftersom hon blivit kvar för sent på jobbet. Att vara med barnen handlade bara om det praktiska. Mer skäll och gnäll än skratt och glädje. Hon tog en paus från jobbet i ett år (eller så).

Även om det här inte är mina egna ord, så kan jag känna igen mig i det som beskrev. Och jag gillar det inte.

Jag har ju redan skrivit om motion och vitaminer, och det tror jag fortfarande är bra. Men jag ska också bli bättre på att tänka positivt igen. Att komma ihåg att jag ju tycker att mina ungar är världens underbaraste och roligaste i världen. Axel hjälpte mig att baka bröd idag tex. Och jag fick en kram som tack för god mat idag. Och jag och A och Elin satt efter middagen och pratade och sjöng vid bordet, helst Bä bä Lamm, och hon skulle hålla armarna precis som pappa, eller ha händerna knäppta på bordet framför sig, sötnosen. Och, hon har sovit lite längre på morgnarna de senaste dagarna! (i och för sig vaknade hon vid nio igår kväll och kunde inte somna om på typ en timme, men ändå...)

Så nu ska jag avsluta dagens arbetspass som består av att förbereda två lönesättande samtal som jag har imorgon. Svårt svårt, jag lägger säkert 30-60 minuter i förberedelser på var och en, och det är verkligen inte lätt att formulera bra argument och motiveringar. Ofta har jag ju en känsla och en allmän bild av en person. Men nu måste jag ju vara mer konkret. De flesta är så himla bra på min enhet, och det är ju kul att få säga, men då känns det ju trist när lönepotten ändå inte räcker till rejäla påslag fast de är så bra. Och till de fåtal som kanske inte är lika bra så är det ju förstås svårt att formulera kritiska argument. Å ena sidan vill jag ju också väga upp det med sånt som är positivt, men samtidigt vill jag ju att det ska vara tydligt vad som inte är bra och som behöver bli bättre.

Nåväl, en halvtimme till max, sen får det nog bli ytterligare ett avsnitt av Homeland!

Lång dag och tre museer

Igår gjorde vi en riktig heldag på museum. Vi träffade några kompisar till A (från norr) med familjer utanför Polismuseum på förmiddagen. 5 vuxna och 6 barn gled in och kollade uniformer, polis-mc och körde polisbilar. Jag hann inte vara inne så mycket eftersom det var sovtid för E och man kunde inte ta med vagnen in så vi hängde i entrén en stund och sen tog vi en liten promenad i solen.

Sen gick vi alla vidare för att hitta nån lunch, det var smockfullt på tekniska så vi valde Matmekka på Etnografiska istället. Inte lika bra som Babajan, som låg där förut, men gott. Trångt och rörigt med många barn dock... Elin sov ute i vagnen i mysiga trädgården och vaknade just när vi andra ätit färdigt.

När hon också fått i sig lite mat (pannkakor, kors i taket, hon har bara velat äta pannkisar en gång förut, när hon var ca 8 månader, efter det totalvägran. Tills nu.) så gick vi till Tekniska museet. Vi började på Teknorama, alltid kul, och hann sedan med utställningen om innovationer, fika samt Brio-frossa, som jag tyckte var roligast på hela dan, men vid det laget var barnen rätt trötta.

Efter det åkte vi hem och åt god thai-mat och jag och A hann med ett avsnitt av spännande Homeland, inne på säsong två nu. Snart är vi ikapp svt och kan börja kolla på Play.

Ost, tack!

Elin gillar ost, just nu (det kan ju förändrats redan imorgon), och kryper upp på stolen mitt emot mig vid frukostbordet, lägger huvudet på sned och säger Ost, tack. Och så Tack en gång till när jag ger henne en skiva. Lilla sötnosen!