Jag såg inte utfrågningen av Lars Ohly, och har inte heller sett
skriverierna idag förrän A började prata om det nu ikväll, men nu kan jag ju inte låta bli att kommentera.
Ohly är inte min favoritpolitiker, och Vänsterpartiet är inte det parti som bäst delar mina åsikter, men den här gången måste jag säga att jag håller med Lars Ohly!
Folk pratar och beter sig som om den föräldraförsäkring vi har idag är det enda alternativet, och som om det aldrig sett annorlunda ut. Man pratar om valfrihet, om att vi ska få bestämma själva, men hur fria är dagens familjer om alla väljer att pappan ska vara hemma i två månader och mamman resten? För så ser det ut i snitt. Tror folk verkligen på fullt allvar att de valt detta själva, att de inte är styrda av det system vi har? Det är ju så naivt så man blir alldeles matt.
Nu handlar det mycket om att en strikt 50/50-delning av dagarna, som Ohly pratade om, skulle innebära att de stackars mammorna bara kan vara hemma i 7 månader och sedan ska de tvingas ut i arbetslivet igen. Hur ska det då gå med amningen??
För det första, det är nästan ingen som helammar i 7 månader, än mindre mer än 7 månader. Och om man inte helammar så kan man ju faktiskt arbeta men ändå amma såväl morgon, kväll och natt om man så vill. Och mer på helgen.
Och för det andra så skulle det fortfarande vara fullt tillåtet att stanna hemma i mer än 7 månader om man vill, man kan tex ta ut färre än 7 dagar i veckan, eller ta semester en månad, eller spara ihop en månadslön innan barnet kommer och leva på den för att förlänga hemmatiden. Men staten, vi, kanske inte vill betala för att mammor ska vara hemma i två år och pappor bara ett par månader på sommaren.
(Och för det tredje så tycker jag att även mammor ska "tvingas ut" i arbetslivet, det är liksom så vårt samhälle är uppbyggt idag. Om halva befolkningen ska vara hemma och ta hand om hemmet så får det betydligt större konsekvenser än att barnen kan helammas tills de börjar skolan.)
Sen kan jag kanske hålla med om att det var ett osmidigt uttalande av Ohly, huruvuda man ska pumpa eller ej är i högsta grad en privat fråga, men jag tycker att han hade en klar poäng. Debatten lär väl fortsätta, och tyvärr är det inte något parti som jag i övrigt har lust att rösta på som driver den här frågan.
Jag orkar bara inte höra argumentet "men vi måste väl få bestämma vad som är bäst för just vår familj" en gång till när "alla" familjer fram till år 2002 tyckte att det bästa var att pappa var hemma en månad, och efter 2002 tycker att det bästa om man får välja helt fritt är att pappa är hemma två.